Phillip Island: Utvärdering

Två dagar är en perfekt reslängd för ett besök på Phillip Island! Vi hade köpt så kallade 3 Parks Pass så att vi fick inträde till Koala Conservation Centre, the Penguin Parade och Churchill Island till ett reducerat pris vilket var värt. Bil är ett måste om man inte vill tillbringa en vecka cyklandes runt på ön för att få se allting. Vandrarhemmet vi valde att bo på (the Island Accommodation) låg bra till precis vid bron över till fastlandet (San Remo), det var inga långa resor mellan de olika utflyksmålen på ön och det var väldigt prisvärt.

Koala Conservation Centre: Jättetrevligt upplägg, rogivande stämning och bra och intressant information på väl utplacerade skyltar. Det var skönt att slippa se djuren genom galler och det var kul att de inte bara hade koalorutan också wallabies, possums och (som vi dock inte hittade, men som skulle finnas) myrpiggsvin.'
Pris: $10.80
Betyg: 5/5

Cowes: Man kommer till Phillip Island för naturens och djurens skull, Cowes är inte en stad värd att besöka.
Betyg: 1/5

Penguin Parade: Mycket folk, det kändes tillgjort med flera souenirbutiker och försäljning av mat, popcorn och andra tilltugg - helt onödigt. Tråkigt med så mycket barn... man skulle nästan hellre vilja komma dit efter att alla har gått, men med lite tålamod är det helt klart värt för pingvinernas skull!
Pris: $21.56
Betyg: 4/5

Churchill Island: Lite irriterande med alla stadsbor, men skönt att njuta av landet och alla djur. Det är ingen exotisk upplevelse, men för djur/naturdyrkare väldigt uppskattat ändå!
Pris: $10.80
Betyg: 4/5

The Nobbies: Om man har tid så kan man unna sig en utflykt hit också. Det är dock inte värt att gå in på själva centrat där det bara finns det sedvanliga food court, lekhörna, souvenirshop... lika tillgjort som på Penguin Parade. Stanna utanför!
Betyg: 3/5

Cape Woolamai: Mycket trevligt utflyktsmål! Kul med tre vandringsleder och att välja mellan och jättefina leder! Roligt att det verkade finnas så mycket djur i området. Vacker strand, och vi hade nog stannat och badat om vi inte hade varit så lata.
Betyg: 5/5

Vi besökte också chokladfabriken på ön, biljetterna in dit kostade $15 vilket vi tyckte var lite mycket så vi gick inte in utan stannade bara och tittade i fabriksbutiken. Resan från Melbourne CBD till Phillip Island tar ungefär 1,5 h, vilket är ganska lagom för att ändå känna att man har kommit iväg en bit. Det är en absolut värd restid för att stanna en natt!

/ Victoria


Phillip Island: Cape Woolamai

Vi avslutade Phillip Island-vistelsen med att ta en promenad på Cape Woolamai. Vi gick en vandringsled på 6.6 km som förde oss till Phillip Island's högsta punkt (120 m över havet) och tillbaka. Gick en bit på stranden, det var hur vackert som helst! Det var ganska blåsigt vilket resulterade i höga vågor åt surfarna. Vandringsleden var fin, såg sjöfåglar som låg och ruvade i hålor i marken, en ganska stor ödla (ca 40 cm), en wallaby och bäst av allt: ett myrpiggsvin (spiny echidna)! Hur söt som helst!

/ Victoria



Stranden vid Cape Woolamai.


Utsikt från högsta punkten - bron mellan Phillip Island och fastlandet/San Remo.


Utsikt från högsta punkten - Phillip Island.


Stranden sett från vandringsleden.


Havet.


Pappa, mamma och Emma på stranden.


Phillip Island: The Nobbies

Vi besökte även the Nobbies på nordvästra udden av Phillip Island. De sades att man ibland kunde se sälar på klipporna, men vi såg inga. Det gjorde dock inte så mycket då naturen var väldigt sevärd i sig. Man fick gå på boardwalks uppe på landmassan och blcka ut över havet, hade man tur kunde man kika in och se en pingvin ligga och ruva i sin håla i sluttningen.

/ Victoria


Jag tycker om boardwalks.


Utsikt från boardwalkens ände.


Vattnet var jätteklart - det såg kallt ut!


Första "Varning-för-känguru"-skylten fångad på bild


Phillip Island: Churchill Island

Idag började vi med att besöka Churchill Island som inte ligger så långt från vandrarhemmet. På ön ligger en gård där de odlar växter och håller djur så som de gjorde förr i tiden. Det var jätteskönt att få bota sin djurabstinens med hästar, kaniner, marsvin, kycklingar, får, kor, höns, ankor, kalkoner, gäss, illrar, kakaduor och även wallabies! På djursidan var det inte helt olikt en 4H-gård, man fick gå runt och klappa djuren och det var en helt klar majoritet av människor som inte var vana med djur samt deras barn.

Det var kul att titta i trädgårdarna på kryddor, grönsaker, blommor och träd. Bland det bästa av allt var alla de utsmyckningar och konstverk gjorda av gamla verktyg och skrot som fanns lite här och var i trädgårdarna - jättefina! Omgivningarna runt gården var väldigt vackra och det fanns två olika vandringsleder att gå. Vi valde att hoppa över just gåendet eftersom det skulle bli lite mer promenerande senare på dagen!

/ Victoria

 


Utsikten från gården


Utsikt över fältet


Phillip Island: The Penguin Parade

Huvudattraktionen då man besöker Phillip Island är enligt reklam/info ett besök till the Penguin Parade, det vill säga att man ser på när de små pingvinerna kommer hem till sina bon efter en dags fiskande ute i havet. 

På biljetten uppmanades vi att vara där ca 1½ h innan de första pingvinerna var beräknade att anlända och lydiga som vi är var vi på plats då. Detta visade sig dock vara en onödig tidsmarginal då det inte alls var så mycket folk på plats vid den tiden, troligtvis ville de att man skulle hinna köpa på sig massa mat och souvenirer innan spektaklet började... Via boardwalks tog vi oss fram ner till stranden och kunde se pingvinernas små bon bland buskar och sand hela vägen ner. Nere vid stranden fick vi sitta på stenläktare och hela stranden lystes upp av strålkastare för att man skulle se bättre.

Klockan 21.07 kunde vi skymta den första pingvinen i strandbrynet, och snart ett par till som vilset stod och tittade sig omkring innan de kastade sig tillbaka i vattnet. En av guiderna berättade att de gör så ett par gånger för att kolla att "kusten är klar" innan de tar sig tillbaka till sina bon. Till slut kom grupp efter grupp med pingviner ändå över stranden och uppför backen för att leta efter sina bon. Guiderna hade snällt uppmanat alla i publiken att sitta kvar på sina platser i kanske 40 minuter innan man började dra sig tillbaka längs boardwalken för att se pingvinerna vid sina bon, då skulle man helt enkelt få ut mest av besöket. Men folk är ju som de är och redan efter att den första gruppen pingviner hade kommit en bit upp på land började folk skruva på sig, barnvagnar började rulla och barn började springa.

Vi och några få andra tappra krigare satt kvar för att se fler grupper ta sig upp ur havet och när vi väl reste oss upp för att aktiviteten på stranden mattats ut var det nästintill folktomt bakom oss längs boardwalken. Vi tittade på pingvinerna där de sprang/irrade/satt/vobblade/låg/stod/ramlade runt och förde ett jäkla liv längs boardwalken. Vi fick även se en wallaby på sin väg genom pingvinkolonin. Det var skönt att alla människor drog sig hemåt så snart, så man fick titta lite i lugn och ro.

Inga bilder tyvärr, fotoförbud på platsen eftersom det kunde skrämma de små gynnarna!

/ Emma & Victoria

Phillip Island: Koala Conservation Centre

Till min stora glädje (Emma såklart, vem annars) så ingick även ett besök på the Koala Conservation Centre i vårt 3 Parks Pass.

Centret ligger ganska mitt på ön och består av en huvudbyggnad samt ett par boardwalks genom eukalyptusskogen. Vi inledde med att läsa på lite om koalornas sömnvanor (20h/dygn) och matvanor inne på centret, men till slut kunde vi inte hålla oss längre och begav oss ut bland trädtopparna, ivrigt spanande efter de fluffiga små grå.

Lyckan var total då vi upptäckte den första snusande koalan på en trädklyka och därefter kunde vi se dem överallt! De ser nästan ännu fluffigare ut i verkligheten, tro't eller ej. Under vårt besök sov de mest, men då och då sträckte de ut en tass, spretade med klorna, gäspade lite, rättade till rumpan på trädklykan, vände på sig och somnade om. Den minsta koalan var lite mer aktiv (troligtvis hade han inte lärt sig att vara trött än...) och klättrade upp och ner för att hitta den optimala trädklykan att slå sig ner på. Skönt liv.

Förutom koalorna så såg vi även en wallaby i skogen, samt en liten possum som låg och slumrade i sitt bo. Väldigt häftigt att se alla djuren i deras naturliga omgivningar!

/ Emma


Bra utsikt sju meter upp i trädet.


Mamma koala, trött på ungen som klättrar upp och ner hela tiden.


Funderar på livet.


Lutar kinden mot en gren och laddar för ännu ett par timmars sömn.


Lilla possumen (eller possumsvansen snarare) i sitt bo.


Phillip Island

Med hyrbilen styrde vi kosan mot Phillip Island och kom snart ut på landsbygden. Som jag har saknat naturen! Vi har inte åkt bil sedan dess vi åkte minibuss från flygplatsen till Melbourne Metro YHA vid ankomsten till Australien så det var riktigt roligt att slippa åka på räls! Vi bokade boende och 3 Parks Pass igår så allt var klart och betalat i förhand. Bilresan tog ungefär 1.5 h. Stannade sedan i San Remo och åt lunch innan vi åkte över bron till ön. Checkade in på vandrarhemmet the Island Accomomodation, nybyggt och fräscht! Överkomliga $38 per person i fyra bäddarsrum med egen toalett och dusch. Efter att ha landat på rummet ett tag började vi utforskandet av ön, vi hade köpt så kallade 3 Parks Pass som ger inträde till Penguin Parade, Koala Conservation Centre och Churchill Island för $36.85, något billigare än att köpa biljetterna för sig (jmf $43.25). På vandrarhemmet fick vi även en karta med andra sevärdheter och vandringsleder.

Biljetter till bland annat Penguin Parade, Koala Conservation Centre och Churchill Island - www.penguins.org.au
Samlingssida med turistinformation om Phillip Island, bland annat kan man boka boende direkt på sidan - www.visitphillipisland.com

Resten av Phillip Island-vistelsen får varsitt inlägg med tillhörande bilder!

/ Victoria




Melbourne General Cemetary

Emma och jag tog oss en liten eftermiddagsutflykt till Melbourne General Cemetary som ligger aningen norr om stadskärnan. Har nog aldrig sett en så stor, fullproppad och grå kyrkogård med så mycket plastblommor förut! På kyrkogården finns även en Elvisgrav. Elvis som aldrig satte sin fot i Australien, mycket blommor var det där ändå!

/ Victoria


Det går inte att fotografera så att ni ska förstå hur stor denna kyrkogård är.


Man har ganska bra utsikt från kyrkogården då den är högt belägen.


Elvisgraven.


Att dela boende - kulturkrock och utbyte del 2

"You can't see it but my invisible tail is wagging like hell." - flatmate när hon inser att Emma har fått med sig muffins hem från jobbet.

Emma och jag bjöd våra flatmates på den utlovade svenska middagen. Den slutgiltiga menyn bestod av: egengjord skagenröra på toast, egenlagade köttbullar med stuvade makaroner och pannkaka med sylt & grädde. Inte lika kryggstarkt som den Koreanska maten, men det verkade gå ner utan problem!

/ Victoria


Off topic: Melbournes polisväsen

Som före detta MP har jag en del åsikter vad gäller Melbournepolisens uppförande i tjänst. Personligen anser jag att det ingår i polismannens/kvinnans tjänst att föregå med gott exempel - att vara en förebild. Det är viktigt att allmänhetens respekt för polisen inte skadas. Förlorar allmänheten sin respekt för polismakten förlorar de också sin trygghetskänsla i staden. Förlorar brottslingar/kriminella sin respekt för polisen blir utrymmet för brottslig verksamhet automatiskt större. Den individuella polisen representerar hela poliskåren. Den individuella polisens uppförande påverkar alltså indirekt allmänhetens syn på hela polisväsendet, den allmänna känslan av trygghet på stadens gator och nivån av brottslighet i staden.
          Det förvånar mig mycket att stadens poliser inte är mer uppsnäppta när de är i tjänst. Jag känner att Melbourne generellt sett är en lyckad stad, men att de har misslyckats med utbildningen av sina poliser och/eller regelverket för sina polismän/kvinnor. Jag vet att små detaljer gör stor skillnad i hur man uppfattar en utövare av uniformsyrket. Det handlar om små saker: bära sin utrustning rätt (stoppa in skosnörena, knäppa alla knappar och dra igen alla dragkedjor), uppträda rätt (hålla på sin integritet) och bemöta folk på rätt sätt (vänligt med respekt, men med ett visst säkerhetsavstånd när man bär vapen). Melbournepolisen är inte godkänd på ovanstående punkter, det är inte okej att under tjänst:

  • köpa takeawaykaffe på det finaste caféet på gatan (i rusningstid så att kaffet dröjer minst tio minuter och samtidigt stå och klia sig i skrevet när man väntar)
  • stå med händerna i fickorna
  • strosa runt och handla på en matvaruaffär
  • stå och fippla med sin iPhone mitt på gatan
  • åka tram med sina kollegor och stå och prata
  • bli fotade med random ungdomar på gatan bara för skoj skull
  • hänga runt i alltför stora grupper
  • spana in folk odiskret
  • låta folk gå alldeles för nära bakom ryggen när man bär vapen
  • ha märkessolglasögon

Att polisen i Melbourne alltid har keps (Sverigepolisen har lyckats riktigt bra med sina huvudbonader, de är stilrena) och reflexväst gör inte saken bättre, men det är deras ansvar att upprätthålla respekten genom sitt sätt att uppföra sig.

Melbournepolisen, jag har förlorat all min respekt för er, SNÄPP UPP ER!

Med vänliga hälsningar,

Victoria


New Years Eve

Då var det ett nytt år igen, välkommen 2012! I går var Emma och jag ned på stan för att titta på fyrverkerierna och än en gång fick vi en chans att förundras över hur australiensarna väljer att lösa de problem som uppstår när Melbournes 3.9 miljoner invånare ska fira nyår. I stället för att göra något mittemellan att försöka stoppa folk från att dricka på offentliga platser och blunda för alla som gör det (dubbelmoralen i Sverige) så kör Australien på ett mer strukturerat alternativ. Det råder förbud mot att dricka alkohol på offentliga platser i centrum, stora skyltar med "alcohol free event" blinkar längs vägarna och till min förvåning verkar ingen ha något större problem med att acceptera detta. Det finns kartor och information uppsatta och det är skyltat överallt så att man hittar: first aid, toaletter, mat, olika utsiktspunkter och föreställningar. De har även eventvärdar, poliser och security guards väl utspridda i innerstan. 
          Och så bra det blir när man lägger manken till! Det går relativt smidigt att ta sig fram mellan Alexandra Gardens och Federation Square tack vare två olika gångfiler över bron, en i vardera riktning och en högtalarröst ber artigt besökarna att fortsätta röra sig framåt och inte stanna. Det kändes som att hela Melbourne var där och det kändes mysigt och tryggt! Jag trodde inte att så stora städer kunde kännas familjära, gemenskapen bubblade hela kvällen. Emma och jag tog oss upp till Shrine of Remembrance vilket visade sig vara ett riktigt bra val, det var lite lugnare där och vi hade en fantastisk vy över staden! Fyrverkerierna var super, det var galet bra synkat när de sköt upp raketer från stadens högsta skyskrapor samtidigt. Mycket vackert!

/ Victoria










RSS 2.0