Aussieresan

Havet


Havet i solnedgången

I dag åkte vi på tur med raftingbåten Big Fury. Vi blev upphämtade i närheten av vårt hostel vid halv tio och skjutsade till marinan. Där blev vi avprickade och alla som ville fick hyra stingersuits för $7, i AirlieBeach finns det stingers året om och det är dumt att chansa. Det var inte alltför effektivt med avprickning och bordning av båten, vi fick till exempel sitta och vänta på båten eftersom två personer var lite sena. I väg kom vi till slut. Vi hade en manlig guide och en manlig kapten som höll sig i bakgrunden. Det blåste ganska mycket vilket resulterade i att samtliga passagerare fick skapligt med vattenstänk på sig under färden trots att plastväggarna var nere, det var inte så kul alls eftersom det inte var så varmt i luften. Vädret var under all kritik, men vi fick några ynka minuter sol när vi väl kommit fram till Whitehaven Beach. Där hade vi två timmar på oss att äta lunch och bada. Lunchen var god och generös (kall mat så som salami, kyckling, kalkon, pastasallad, frukt, bröd, ost, grönsaker, räkor etcetera). Vid picknickplatsen höll en stor ödla till för att ta varje chans att tigga till sig lite mat. Guiden säger på ett lite nonchalant sätt: "eftersom det här är en nationalpark ska man inte mata djuren, men han tycker mycket om räkhuvudena" och slänger till ödlan en bit rostbiff. Jag har väldigt svårt för sånt här eftersom han är den som leder gruppen, som ska föregå med gott exempel, resten av oss är dumma turister i ett främmande land som inte har någon egen hjärna att tänka med utan helt kör på monkey see, monkey do. Måste jag tillägga att många matade ödlan?
          Som på alla avlägsna och svåråtkomliga utflyktsmål i Australien finns det ju alltid toaletter och i dessa fanns det enorma spindlar av olika arter. Om man är rädd för spindlar (eller normalt sätt inte är det men tycker att spindlar som är större än ens handflata inte riktigt är helt okej) så är det bäst att kontrollera båset innan man sätter sig för att undvika att hamna i en jobbig sits halvvägs igenom när man börjar titta på väggarna och taket!
          Åkte vidare till platsen vi skulle snorkla på, fortfarande på Stora Barriärrevet och kastade ankar. Kastade ankar. Vi började så smått ångra att vi inte hade valt en tur som var Eco Certified-stämplad. Nyligen komna från Cairns och undervattensvärlden vid revet som vi precis inlett en smärre romans med så skar det rejält i hjärtat. Guiden höll en liten kurs i snorkling som mest gick ut på att ingen skulle göra illa sig (såklart, han är ju ansvarig) innan man fick slänga sig i vattnet. Väl i vattnet körde han runt med en liten motorbåt och matade alla fiskarna så idioterna på turen kunde titta på dem. Man behöver inte mata några fiskar för att få se dem på Stora Barriärrevet, på världens största rev finns det fiskar ändå. Snorklingen var ändå långt över förväntan! Vi fick se ett stort antal olika fiskar så som butterflyfish, parrotfish och clownfish, men det som egentligen var det allra bästa var korallerna! Så många olika och färgglada koraller såg vi inte uppe i Cairns! Verkligen häftigt! Åkte sedan hemåt. Då regnade det ganska mycket och allt på båten var ganska blött så det blev till att sitta och huttra i handduk och regnjacka hela vägen tillbaka till land. Nu i efterhand hade vi hellre ha tagit en längre segling, men vi kunde inte vänta på att vädret skulle bli bra. Det var kul att åka på utflykt, men vi tycker att guiden hade kunnat vara mycket bättre (nu var han verkligen bara dryg) och det blev inte heller mycket guidning (intressant fakta) under turen. Vi rekommenderar alla att välja en Eco Certified-stämplad tur just när det gäller revet. Det är lätt att skada.

Väl tillbaka på vandrarhemmet, fortfarande i bara handduk och regnjacka, finner vi en lapp på dörren som säger att alla i som bor i rummet genast ska kontakta receptionen. I rummet står alla våra saker i hallen och sängarna är urbäddade och står i mitten av rummet. I receptionen får vi reda på att någon i rummet har rapporterat bedbugs och att vi måste torktumla alla våra kläder samt sanera våra väskor. Mer om det i inlägget Bed Bugs. Inte riktigt vad vi ville göra då.

/ Emma & Victoria

Stor ödla, fast den var ändå inte fullvuxen...


Ödlan


Whitehaven Beach


Nybadad Emma i stingersuit

Townsville sett från färjan till Magnetic Island


Koalabebis!


Horseshoe Bay

Utsikten från Castle Hill


Utsikten från Castle Hill


Vinegar - Det är säsong för stingers, maneter som man kan bränna sig ganska illa på och på de flesta platser kan man bara simma och bada innanför ett nät som håller alla stingers ute. Om man skulle bränna sig ska man skölja med vinäger. Sådana här poster med vinäger finns utsatta med jämna mellanrum längs Townsville's strand vid namn "The Strand"

Vi rekommenderar Pro Dive Cairns varmt - det är värt priset. Om man inte är intresserad av att lära sig dyka så kan man åka och snorkla på Stora Barriärrevet väldigt mycket billigare, man kan fortfarande se otroligt mycket då reven ligger grunt. Vill man lära sig dyka tycker jag att man ska kosta på sig sin utbildning och göra kursen minnesvärd. Det verkade som att man hamnade med många likasinnade när när man valde Pro Dive - folk som satsade på sin dykutbildning och tog den på allvar.
         Instruktörerna på Pro Dive är kunniga, pedagogiska och förtroendeingivande. Grupperna är små vilket gör det lättare att lära känna alla - deltagare som instruktörer. Det märktes mycket väl att instruktörerna värnade om revet och dess invånare, turen i sig är Eco Certified. De betonade till exempel noga att man inte skulle röra Wally, den stora vänliga och närgånga Wrassen på revet eftersom våra klappningar tar bort skyddande slem från honom (ha detta i åtanke när ni tittar på reklam för dykning/Cairns, det är alltid samma bild av en dykare som klappar en stor Wrasse). Maten på båten var hur bra som helst! Båten i sig städades av instruktörerna och var alltid skinande ren!

Om man ville kunde man ta kursen Adventure Diver för $175 när man ändå var på båten. Då avsätter man 3 av sina 4 fria dyk som certifierad för den kursen. Adventure Diver är ett mellansteg mellan Open Water och Advanced. Advanced Open Water Diver-kursen består av fem dyk varav två alltid är Deep Dive (30 m) och Navigation Dive samt tre valbara dyk (till exempel boat dive, drift dive, wreck dive, underwater photography, naturalist, night dive mfl). Adventure Diver är således endast tre av dessa fem dyk. Med Pro Dive körde de deep dive och night dive samt naturalist eller underwater photography. Vi valde att inte ta den kursen på en gång eftersom lite av det roliga med att ta kurser i dykning är att vara på olika ställen, helst när man utbildar sig genom en så internationell skola som PADI. Priset var bra för dem som ville ta kursen eftersom Advanced Open Water Diver-kurser ligger på runt $500. Ofta är det båtresan/vistelsen som kostar.

TIPS! Ett hett tips är att ta med en extra bikini eller ett extra par badbyxor eftersom man inte får gå in med blöta kläder och äta. Om man efter varje dyk hänger upp sina badkläder på tork så har man alltid torra badkläder att sätta på sig vilket helt eliminerar momentet att byta om inne på en minimal toalett innan varje dyk. Dagarna är rätt intensiva som de är!

/ Emma & Victoria

"WARNING - Crocodiles inhabit this area, attacks may cause injury or death"


Bergen runt Cairns i gråa moln.


Tidig morgon vid lagunen.

Kom fram till vårt ofrivilliga stopp Tennant Creek vid tvåtiden på natten och blev mötta av hostelägaren Tony (som har en exakt likadan minibuss som Martins alla bussar i Coober Pedy, vi misstänker att de är billiga att införskaffa). Han var inte direkt överdrivet trevlig, satt och rökte i bilen medan vi väntade på en annan buss från Darwin som dök upp ett par minuter senare. Anledningen till att man stannar i Tennant är helt enkelt att bussen genom Central Australia och bussen mot östkusten klaffar väldigt dåligt, man får tillbringa 20h i Tennant Creek vare sig man vill eller inte.
          Fick i alla fall tillgång till vårt skabbiga lilla rum efter mycket om och men, han hade fått för sig att vi bokat två enkelrum vilket vi så klart inte gjort om man bara kikat ordentligt på bokningsbekräftelsen. Fick ett par timmars god sömn och gav oss sedan ut på upptäcksfärd. Hittade ett enda öppet café där vi fick i oss lite mat (fish & chips och hamburgare), tog sedan en promenad till turistbyrån 1.5km utanför stan mest för att ha något att göra. Det roligaste där ute var att de hade en liten grön groda som bodde i toaletten! Kan inte vara helt lätt att hitta någonstans att svalka sig mitt i öknen när man är en liten groda, så vi tyckte att han var riktigt smart som klättrat ner där. Vår absoluta favoritattraktion i Tennant Creek är alltså grodan i toaletten på framsidan av turistbyrån. Så¨stannar ni i Tennant Creek så missa inte den! Stannade till på biblioteket på vägen tillbaka och till slut var det äntligen dags att fortsätta resan österut. Hade sällskap med en pratglad nya zeeländare som gav oss ett paraply (som kommit väl till pass!).

/ Emma & Victoria

Varningsskylt!


Grodan!

Alice Springs är tydligen inte den säkraste av platser här i Australien så att ta en taxi om man ska någonstans på kvällen är att rekommendera. Inte ens en rätt lång och bred snubbe från Rock Touren ville gå själv den korta biten in till stan. Från Alice Lodge in till Todd St kostar det $8.

Sista dagen i Alice. Checkade ut på morgonen men hängde kvar på hostelet under dagen ändå, fick ha väskorna där tills bussen gick gratis. Fixade lite praktiska saker som att skriva ut bussbiljetter, bokningsbekräftelser och sånt. Gick sedan ner på stan för att äta lunch - lättare sagt än gjort då det var söndag, det enda som var öppet var i princip McDonald's och Red Rooster. Gick tilbaka till vandrarhemmet och tog sedan en taxi med all packning till busshållplatsen. Var riktiga "locals" och käkade middag på Johnny's Pizza & Fat Kebab (alltså, namnet...) Bussen mot Tennant Creek gick 7.15pm och var nästan helt tom vilket var skönt. Kom fram till Tennant Creek vid tvåtiden på natten.

/ Emma & Victoria

Upp ännu lite tidigare idag, 4.30am, för att titta på soluppgången från toppen av Kings Canyon. Detta innebar då att vi skulle klättra upp till höjden i mörkret. Lite läskigt när man är nyvaken och inte vet riktigt var man ska sätta fötterna! Som tur var hann vi i alla fall till soluppgången och då kändes det verkligen värt det att ha gått upp så pass tidigt. Gick vidare runt the canyon och fick lära oss skillnaden mellan "canyon" och "gorge" - en gorge är en spricka som skapats av en flod/rinnande vatten som arbetat sig ner i jorden. En canyon uppstår när vattnet arbetat fram gångar under jorden och att "taket" sedan kollapsat. Den lite mer välkända Grand Canyon är egentligen en "gorge" och ingen "canyon", medan Kings Canyon är en riktig canyon.
          Efter vandringen började vi den långa resan hemåt - under de här tre dagarna har vi åkt sammanlagt 147 mil och gått närmare 2.5 mil. Stannade till vid en Camel Farm på vägen hem där vi fick prova på att rida kameler! Jättekul! Det var tydligen ett känt kamelracingstall - det är sånt de roar sig med ute i öknen. Kamelerna (egentligen dromedarer, men de säger kameler här) blev introducerade i Australien på 1800-talet eftersom de kunde gå längre och behövde inte lika mycket vatten som hästar. Nu finns det vilda kameler i Centrala Australien. Vi fick inte bara gå utan också springa med den - det var skojj! Fick även prata med minikameler och se en tam dingo. Kom tillbaka till Alice vid fyratiden och körde igång projekt tvätta - både kläder och oss själva! Mötte sedan upp gruppen för avslutningsmiddag på the Rock Bar men bröt ganska tidigt eftersom vi var fruktansvärt trötta.

/ Emma & Victoria

Solen börjar gå upp över Kings Canyon


Långsamt letar sig strålarna fram.


Utsikt över Kings Canyon.


Kings Canyon's raka väggar.


Kamel/dromedar


Vi rider på kamelen!

Blev väckta 5 am för att åka iväg och kika på soluppgången vid Uluru. Vackert! Åkte sedan vidare till nästa stopp på turen - Kata Tjuta (The Olgas). Väl där fick vi välja mellan att gå en lång och en lite kortare tur - självklart tog vi den långa nu när vi väl var där! Vägen slingrade sig fram genom "the Valley of the Winds" och det var oerhört vackert med mycket växtlighet och djupa dalgångar mellan klippväggarna. Vi var båda överens om att det var väldigt underskattat jämfört med Uluru. Fick även prova på lite "bush tucker", helt enkelt smaka på vad naturen har att erbjuda - bland annat honungsmyror (ingen delikatess precis). Käkade lunch och åkte sedan vidare mot vårt sista stopp, Kings Canyon. På vägen stannade vi för att samla ved till lägerelden vi skulle ha på kvällen - det gick rätt fort eftersom vi var så många och resulterade i en fin hög samt skrubbsår på benen, kände oss som riktiga överlevare (eller inte...). Bor på camping och sover under stjärnorna i våra swags inatt igen!

/ Emma & Victoria

Solen börjar gå upp över Uluru.


Solen väcker en ny dag till liv.


Kata Tjuta


Victoria blickar ut över dalen och Kata Tjutas röda kullar.


Kata Tjuta på håll

Klockan ringde 05.00am på morgonen och vi tvingade oss upp för att strax efter 06 bli upphämtade av bussen från The Rock Tour. Vi har bokat ett specialpaket med både själva turen + boende på Alice Lodge natten innan och efter turen, allt som allt går det på $365 per person (jmf vanligt pris för turen $350). Vi valde att åka med The Rock Tour mest pga dealen, men även Emu Run anordnar samma resa. Vi var totalt 18 pers i gruppen, några andra svenskar, några tyskar, holländare, en amerikan och två kanadensare. Lite blandad kompott helt enkelt!
          Själva resan till "stenarna" tog ett bra tag då det är 50 mil enkel resa. Vi hungrade halvt ihjäl på vägen då lunchen endast bestod av en liten macka och ett äpple (så om ni gör samma resa, se till att packa lite extra mat med er!). Kom fram till Uluru/Ayers Rock vid ettiden. Vi började med ett besök på deras Aboriginal Culture Centre för att få lite mer förståelse för platsen som traditionellt är en mycket helig plats för det aboriginska Anangu-folket (the traditional owners of the land). Lärde oss mer om deras kultur och sägner. Det var intressant, men tyvärr hade vi för lite tid vid centret för att hinna med att se allt.
          Gick sedan en vandring runt klippan (base walk) på ungefär 10.9km. Det var ganska varmt men platt väg hela tiden så det var förhållandevis enkelt att gå. Vi var båda förvånade över att klippan var så mycket större än vi trott, ungefär 340 meter hög i ett enda stycke, en och samma bergart. Imponerande! Och den har inte alls samma form som man tänker sig, uppifrån är den liksom trekantig. Det fanns en del växtlighet runt omkring och till och med två vattenhål precis vid klippväggen. Vår guide berättade också lite om vad olika platser kring klippan använts till, vad som var kvinnornas heliga plats, var bara männen fick vara och var man samlades för att laga mat. Fick även lära oss tyda målningarna som finns på vissa ställen på klippan. Några andra i gruppen ville klättra men vår guide upplyste gruppen om att Anangu-folket ber besökarna att inte klättra på klippan - dels eftersom det är en helig plats, dels eftersom det är farligt (hela 34 personer har dött när de försökt klättra!). 
          Avslutade med att besöka the sunset viewing area där vi beundrade solnedgången och åt middag. Därefter tog vi oss till en campingplats vid Yulara ungefär två mil från Uluru, där vi sov under bar himmel i våra "swags". Otroligt mysigt! En "swag" är som en stoppad sovsäck med en madrass i bottnen, och så stoppar man sin egen sovsäck inuti den. Mycket varmare än man kan tro! Skönt i ökennatten!

/ Emma & Victoria

Emma vid Uluru


Här ser man klippans struktur - nästan som flagnande hud.


Ulurus runda former


Sprickor i Uluru.


Uluru gör sig verkligen bra i solljus.


Ett vattenhål vid Ulurus fot.


Uluru fortfarande i dagsljus medan vi väntar på solnedgången.


Klippan verkar nästan reflektera tillbaka solljuset.


Och så går solen ned.

Åkte vidare från Coober Pedy till Alice Springs, bussen gick från Coober Pedy vid 5 am och vi kom fram till Alice vid ett mitt på dagen. Northern Territory ligger en timme efter South Australia (en och en halv timme efter Melbourne), de har nämligen inte sommartid. Resan i sig var inte alltför bekväm, busschauffören tyckte tydligen att det var helt okej att röka i bussen trots att det är förbjudet enligt både Greyhounds servicepolicy och Australiensk lag, inte mindre än 7 ggr hann han med att röka på bussen - han måste haft ett svårt beroende eftersom vi faktiskt stannar till relativt ofta. Vi blev extra drabbade eftersom vi satt långt fram.
          När vi kom fram till Alice fick lite information på The Rock Tour-kontoret som ligger precis vid busshållplatsen. Vi åker på en tredagarstur till Uluru (Ayers Rock), Kata Tjuta (the Olgas) och Kings Canyon imorgon! Blev sedan upphämtade av en kille från Alice Lodge (vårt hostel), som checkade in oss direkt när vi kom fram. Gick för att äta och förstod snart att Alice Springs inte är en stad man just hänger runt i och har det trevligt. Åt och handlade lite på vägen tillbaka, tog det sedan lugnt och packade inför turen resten av eftermiddagen och kvällen.

/ Emma & Victoria

Det är bara telefoner med Telstra och Optus som har mottagning i Coober Pedy.

Det finns ett IGA och en annan lokal matvaruaffär.

Det rekommenderas att man köper vatten, dock är vattnet i kranarna är drickbart.

Gick upp i ganska bra tid, åt frukost och begav oss ut på en liten promenad. Funderade lite på hur vi skulle göra med turen och bestämde oss för att det nog inte riktigt var inom ramarna för vår budget. Vi stötte på Martin när vi kom tillbaka till Radekas och vi tackade vänligt nej till att följa med på turen just eftersom den var lite i dyraste laget. Han erbjöd oss då att få åka med för $35 pp! Vi tackade genast ja och vi var fem glada själar som satt i turistbussen klockan ett: jag och Emma, ett  äldre par från England och en medelålders man från Schweiz. Guiden var inte helt olik Martin, men han var lite mer pratglad. Turen var verkligen supertrevlig! Vi åkte först på en liten minisightseeing genom stan och stannade till vid the Catacomb Church innan vi begav oss ut till Coober Pedy's golfbana. Det var roligt att se en golfbana i ökenmiljö. Eftersom marken i Coober Pedy till stor del är brun, beige, ljust grå eller vit så spelar man med färgglada bollar, det fanns också väldigt fina "keep off the grass"-skyltar, haha!
          Vi åkte vidare ut till området där man borrar efter opal. Det ser väldigt lustigt ut på håll: en massa stora högar med sand och grus. Vi fick lära oss att områdena är mycket farliga pga alla schakt. Hålen är mellan några decimeter till en meter i diameter, men ofta upp till 30 meter djupa! Det fanns många skyltar uppsatta med: "spring inte", "gå inte baklänges" etc. Shackten har orsakat många dödsolyckor. Stannade till och fick en kort lektion i hur man känner igen en opal och fick sedan leta själva (noodling/fossicking). Schweizaren trodde stenhårt på metoden att kasta ganska stora stenar i marken så att de gick sönder för att sedan kunna leta inuti. Han hittade sedan en stor (enligt honom själv) opal, men om han lyssnat noggrannare bara en falsk opal. Stolt var han i alla fall. Vi tror att vi hittade några flisor äkta opal. Såg sedan en grupp med fyra stycken stora kängrur, ovanligt mitt på dagen, supersöta! Åkte sedan vidare till någon avliden gammal mans (läs legends) boende (dugout) och tittade. Vi gick i hans gruvgångar och såg minifladdermöss. Åkte till sist till vårt sista stopp - the Breakaways. Otroligt vackert och unikt landskap! Jag tvivlar på att det finns något liknande någonannanstans i världen. Marken var så full av kontraster! Önskar att vi hade haft tid att gå någon vandring där för att få se mer, men men! Vi fick äpplen och godis på turen - jättetrevligt! Och vår guide var super, en så otroligt sympatisk person, man fick känslan av att han vet allt.
          Väl tillbaka skyndade vi oss till Coober Pedy's Kangaroo Orphanage som har feeding times klockan 12pm och 5.30pm. De tar hand om små kängrur vars mamma dött, till exempel blivit påkörd. Vi hade inte hört om det tidigare utan bara gått förbi skylten av en slump igår. Det var bättre än vilket zoo som helst! Vi var sex personer som kom, en av volontärerna visade oss genom butiken som också var ett konstgalleri ut på baksidan. Sen fick vi lite godis att mata kängrurna med genom gallret, man fick klappa dem också! De var supermysigt och häftigt att få se dem på så nära håll. Man kunde studera hur deras tassar, svansar och huvuden såg ut och de var så mjuka! När de lite större var nöjda tog volontären fram en liten en som bara var några månader! Den flaskmatades i en stol bara en meter ifrån där vi stod eller satt på marken och sen fick den hoppa runt löst bland oss! Att få komma så nära en sån liten var fantastiskt. Vi fick höra på hjärtskärande historier om hur olika kängrur hamnat hos dem. För att göra det hela ännu lite bättre hämtade han sedan en till som skulle flaskmatas och den var ännu mindre. Bara några månader gammal och den hade precis fått päls! Vi fick klappa den när han höll i den och efter att den också hade matats fick den hoppa runt bland oss precis som den andra. Så otroligt söt! Hemmet är beroende av bidrag från besökarna och inte en enda deltagare lämnade byggnaden utan att ha skänkt en rejäl slant! Missa inte den här när ni är i Coober Pedy!

/ Emma & Victoria

Coober Pedy 1956


En lätt uppgift i öknen.


Jag fångade ett moln på bild!


Inom the mining area, högar med grus så långt ögat kan nå.


Kängrur!


The Breakaways. Man kan nästan se ränderna efter havet som en gång legat där.


The Breakaways


Ett landskap med kontraster


En liten känguru blir flaskmatad!


Helt underbar.

Coober Pedy (etablerad 1915) är en stad känd för sina opaler och kallas ofta "the opal capital of the world" Mer än 50% av befolkningen bor under marken i så kallade "dugouts" på grund utav den extrema värmen. Under jorden är det svalt om dagarna och varmt på nätterna. På somrarna kan temperaturen i Coober Pedy med omnejd stiga till uppemot 50 grader, en dag med temperaturer under 40 grader räknas enligt lokalbefolkningen som "sval". Stadens namn Coober Pedy kommer från den aboriginska termen "kupa-piti" som betyder "white man in a hole". 3500 personer bor i Coober Pedy.

Anlände till Coober Pedy med bussen vid 5am. Martin, ägaren till vårt hostel (Radekas Underground Hostel), kom efter ett tag och plockade upp oss och vi åkte för att checka in. Vi fick tillträde till vårt rum direkt (det kändes som att få en extranatt) och gick och la oss för att sova. Vaknade igen halv tolv! Eftersom vi bor i underjorden väcks man inte av dagsljuset och det är tyst som i graven så man väcks inte av ökande aktivitet på gatorna. Gick upp och gick och handlade lite på direkten. Åt kombinerad frukost och lunch och gick sedan ut på en promenad i staden. Vi kom snart fram till att Coober Pedy är en väldigt liten stad, egentligen inte med så mycket att se men dess genuina atmosfär gör den till en sevärdhet i sig. Att ta en promenad runt staden, titta på hur folk bor och vad de gör och sedan fundera lite över hur det är att bo på en sådan udda plats ger mer än att titta på någon sevärdhet.
          Ett tiotal opalbutiker ligger uppradade längs huvudgatan, utöver det finns det en restaurang, något café och två matvarubutiker. Staden ligger i en minst sagt spektakulär miljö, eftersom det inte är samma febrila sökande och handlande av opaler som förut kan man inte låta bli att undra varför man väljer att bo kvar. Ökenhimlen är fantastisk, på den syns inte ett moln, bara tusen stjärnor efter mörkrets intrång. Vi pratade med Martin om turen (the Breakaways morning tour $37 pp) som vi hade bokat i samma veva som bäddarna. Turen skulle inkludera nationalparken Breakaways, Dog fence* och Moon Plain desert. Tyvärr är vägarna till Dog fence och Moon PLain desert avstängda pga ett kraftigt regnfall som ska ha dragit förbi för ett tag sedan. Nästa hake är att vi måste vara minst fyra personer för att åka och det är uppenbarligen lågsäsong för Coober Pedy. Eftersom ingen annan var intresserad av turen blev vi erbjudna att åka på en annan tur som skulle inkludera samma sak, men lite annat också. Den var mycket dyrare ($62 pp) och vi bad om att få lite betänketid.

* världens längsta staket (5614 km långt) byggt mellan 1880 och 1885 för att hålla dingos utanför Australiens sydöstra delar (där det nästan inte finns några kvar) och  för att skydda fårflockarna i södra Queensland.

/ Emma & Victoria

Nere i den underjordiska korridoren med dorms.


Vårt rum!


Radekas sett från andra sidan gatan


Väl utmärkta utkiksplatser


Utsikt över staden


Utsikt över staden

Adelaide Central Market
Grote St nära Victoria Square

Öppettider:
måndag: STÄNGT
tisdag: 7.00am - 5.30pm
onsdag: 9.00am - 5.30pm
torsdag: 9.00am - 5.30pm
fredag: 7.00am - 5.30pm
lördag: 7.00am - 3.00pm
söndag: STÄNGT

I anslutning till Adelaide Central Market ligger ett Coles.

Haigh's Factory/Visitor Centre
157 Greenhill Rd
Guidade turer måndag-lördag, chokladprover och te/kaffe ingår i turen. Ett tips är att besöka fabriken på en vardag då det är som mest rörelse i fabriken. Se till att boka turen i god tid!

Glenelg Tram
Adelaides enda tram som går från Entertainment Centre i North Adelaide till Glenelg. Tramen är gratis i city mellan Entertainment Centre och South Terrace samt Brighton Rd och ändhållplatsen i Glenelg.

City Loop 99C
City Loop'en är en gratisbuss som går var 15e minut vardagar och varje halvtimme helgdagar. Det är inte en guidad turistbuss, utan den snurrar helt enkelt runt i Adelaide. Ett varv tar ungefär 25 minuter.

Rundle Mall
Rundle Mall är Adelaides shoppinggata med varuhus som Myer och kedjor som Sportsgirl, Dotti, CottonOn etc. Det finns även ett Woolworths.

Utcheckning klockan 10am. Vi fick förvara ryggsäckarna på My Place under dagen eftersom bussen skulle gå klockan 6pm. Vi tog en tur till biblioteket och kollade internet igen. Åt lunch på bibliotekets café ArOma, väldigt trevligt! Åkte sedan tramen åt motsatt håll från stranden, till Adelaide Entertainment Centre. Där fanns inte mycket att se så vi åkte tillbaka. Åkte City Loopen (gratisbussen som gör en cirkel genom centrum) inte alltför upphetsande. Gick och köpte varsin smörgås till middag och hämtade väskorna innan vi gick till busstationen. Adelaide är kanske inte staden med en massa aktiviteter och sevärdheter, men jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo eller plugga här. Supertrevlig stad verkligen! Vi hade kunnat besöka några av de stora vinodlingarna i Barossa Valley eller bestiga Mt Lofty, men det är lättare att göra om man har tillgång till bil. Ett besök på Adelaide Zoo hade varit häftigt, de är kända för sina jättepandor, men man får helt enkelt prioritera för att hålla budgeten!

/ Emma & Victoria

Australiens flagga mot en blå Adelaidehimmel

Vi kompletterade frukosten med jordgubbar och yoghurt så idag smakade den mycket bättre! Gick till biblioteket och kollade internet, tog oss sedan till Haigh's Chokladfabrik en bit utanför centrum. Vi åkte Adelaide's enda tram som är gratis mellan hållplatserna Entertainment Centre och South terrace vilket fungerade bra. Det var ju inte så svårt att hitta rätt tram i alla fall! På Haigh's-frabriken håller de guidade turer nästan varje dag och det gäller nog att boka i god tid eftersom alla lördagsturer redan var helt fullbokade när vi ringde igår eftermiddag. Vi var dock välkomna att komma dit ändå och gå en self-guided tour, och såklart fick vi smakprover och te/kaffe! De gör, dekorerar och förpackar nästan all choklad för hand! Det var kul att se på när de jobbade i fabriken som levererar till alla Haigh's chokladbutiker runt om i Australien.
          Gick till vår nya favorit: Central Market - igen! Åt pannkaka med grädde, glass och bär innan vi handlade lite middag och ännu mer cashewnötter och lite kokoschoklad. Tänk att något så gott kan vara så billigt! Vi fick 200 g nötter och 100 g choklad för $5.50. Var hem och lämnade maten innan vi tog oss upp på Hindley St/Rundle Mall och tittade lite. Gick sedan upp längs East Terrace upp till North Terrace och genom botaniska trädgården som var jättefin! Gick sedan längs floden tillbaka till Montefiore Rd/Morphett St och vidare hem. Våra fötter ömmade ganska illa efter dagens gående, men vi verkar ju vara här för att misshandla diverse kroppsdelar; rumpor som fötter.

/ Emma & Victoria

Här klottras det med stil!


Fågel med jättestora fötter! Söta!

I morse gick vi upp vid halv åtta vilket var helt okej eftersom vi släckte i rummet redan vid tio igår kväll. Vi sov som gudar båda två! Sängarna var bredare, mjukare och skönare än sängarna i lägenheten i (jag vill skriva ”hemma” här) Melbourne. Var först till frukosten som ingår i boendepriset. Den bestod av mjölk, müsli, weet-bix (en lite speciell frukostgrej här i Australien – ett block med hoptryckta ”flingor” på ca 1x7x3 cm, smakar ungefär som papper), te och pannkakssmet så man kunde steka upp sina egna pannkakor! Vi saknade bröd och juice, men vi klarade oss. Köper nog något mer att äta till imorgon dock!
          Gav oss sedan iväg för att hyra cyklar för en dagsutflykt till förorten Glenelg (hur Australiensarna uttalar detta är okänt, vi tänker ”älgen Glen”). Man kan hyra cyklar, lås och cykelhjälm (måste bäras enligt lag) helt gratis på Bicycles SA, som ligger nära korsningen Morphett/Franklin Sts. Så länge man lämnar sitt pass som pant så får man ha cykeln gratis hela dagen. Vi fick ett trevligt bemötande och flera kartor med oss på utflykten. Cyklarna var jättefina, stadiga och lättrullande. Cyklade längs Torrens River ner till havet, det var verkligen en jättefin och varierande väg (cykelväg hela vägen så vi slapp ge oss ut i vänstertrafiken). Cyklade sedan en bit längs havet innan vi kom fram till Glenelg. Stannade och åt vår medhavda matsäck bestående av färska jordgubbar, baguette, vitlöksost och cashewnötter. Vi trodde att Glenelg skulle vara lite som Melbourne’s St Kilda dvs backpacker- och partyparadiset, lite lagom slitet men nära stranden. Glenelg hade kunnat vara så – men det var det inte. Det var mycket finare, med shoppinggatan Jetty Rd, en trevlig liten square, en kritvit sandstrand och ett hav fyllt med turkost vatten.
          Vi badade fötterna och köpte glass på Royal Copenhagen – de hade två glassbarer med danska namn på gatan! Sedan blev det till att cykla hem igen eftersom vi var tvungna att lämna tillbaka cyklarna innan 4.30 PM. Cyklade allt som allt ungefär tre mil idag! Fick väldigt ont i bakarna, men det var kul att cykla efter ett uppehåll på flera månader! Hann tillbaka i tid, och var då riktigt möra. Köpte varsin färskpressad juice på Central Market och vilade lite innan vi gick hem. Har bränt oss lite i solen idag, i morse såg det ut som att det skulle bli regn så vi hade tur. Det känns nästan som att vi är lika trötta idag som vi var igår!

/ Emma & Victoria

Torrens River


Grönskan bredvid floden

Hästkompis som vi träffade på vägen som blev jätteglad när vi bjöd på morot!


Strandvägen mellan Henley Beach och Glenelg


Picknick!

Piren i Glenelg

Doppa tårna i iskallt hav

Square'n i Glenelg

Glass från Royal Copenhagen

Vi kom till Adelaide tidigt i morse, 06.00 AM lokal tid (06.30 Melbournetid). Vi var jättetrötta så vi tog vårt pick och pack och gick till vandrarhemmet (My Place Backpackers) ganska omgående. Receptionen var stängd så vi fick sova ett tag i tv-rummet innan de öppnade. Sov till halv tio, underbart skönt efter bara några få timmars dålig sömn på bussen. Checkade sedan in men fick inte tillträde till rummet förrän klockan elva, så vi bestämde oss för att gå ut och käka lite frukost. Gick till Adelaide’s variant av Queen Victoria Market: Adelaide Central Market, och åt varsin färsk baguette och drack varm choklad till, gott! Gick runt på marknaden ett tag, den var superfin, allt såg väldigt fräscht ut och det var vackert skyltat.
          Gick tillbaka till vandrarhemmet och checkade in. Bor i ett sjubäddarsrum (vi hade fått för oss att det skulle vara fyrabäddars?) med egen dusch och toalett, helt okej! Lite trångt, lite småskabbigt men ändå charmigt på sitt sätt och i köket är det ordning och reda, vilket känns skönt. Efter uppfräschning tog vi oss ner på stan igen, tog oss till ”shoppinggatan” och åt japanskt till lunch på Cherry Blossom (rekommenderas varmt, färsk sushi och smarriga bentolådor till bra priser!). Spanade in Adelaide University Campus som är beläget mitt i staden, och ramlade sedan av en slump in på South Australia Museum. Det var ett ganska stort museum med avdelningar som fossil, mineraler, aboriginkultur och en hel våning med djur (land- och vattenlevande) som är typiska för South Australia (Victoria fick sin dagliga dos av echidnor). Ännu ett superfint och välskött museum med intressant information – Australiens specialitet! Vi blir alltid lika glada! Lokaliserade biblioteket där det finns fritt internet, så vi planerar att dra dit lite senare under Adelaide-vistelsen för att surfa lite. Handlade middag och lunch till imorgon då vi ska hyra cyklar och cykla till Glenelg – strandförorten (Adelaide’s St Kilda?). Ska bli skönt att sova inatt, sängarna är mjuka och breda.

/ Emma & Victoria

Adelaide är en grönskande universitetsstad.


Man ser bergen skymta fram vid vägens slut.