Townsville dag 1
/ Emma & Victoria
Pro Dive Cairns - utvärdering
Vi rekommenderar Pro Dive Cairns varmt - det är värt priset. Om man inte är intresserad av att lära sig dyka så kan man åka och snorkla på Stora Barriärrevet väldigt mycket billigare, man kan fortfarande se otroligt mycket då reven ligger grunt. Vill man lära sig dyka tycker jag att man ska kosta på sig sin utbildning och göra kursen minnesvärd. Det verkade som att man hamnade med många likasinnade när när man valde Pro Dive - folk som satsade på sin dykutbildning och tog den på allvar.
Instruktörerna på Pro Dive är kunniga, pedagogiska och förtroendeingivande. Grupperna är små vilket gör det lättare att lära känna alla - deltagare som instruktörer. Det märktes mycket väl att instruktörerna värnade om revet och dess invånare, turen i sig är Eco Certified. De betonade till exempel noga att man inte skulle röra Wally, den stora vänliga och närgånga Wrassen på revet eftersom våra klappningar tar bort skyddande slem från honom (ha detta i åtanke när ni tittar på reklam för dykning/Cairns, det är alltid samma bild av en dykare som klappar en stor Wrasse). Maten på båten var hur bra som helst! Båten i sig städades av instruktörerna och var alltid skinande ren!
Om man ville kunde man ta kursen Adventure Diver för $175 när man ändå var på båten. Då avsätter man 3 av sina 4 fria dyk som certifierad för den kursen. Adventure Diver är ett mellansteg mellan Open Water och Advanced. Advanced Open Water Diver-kursen består av fem dyk varav två alltid är Deep Dive (30 m) och Navigation Dive samt tre valbara dyk (till exempel boat dive, drift dive, wreck dive, underwater photography, naturalist, night dive mfl). Adventure Diver är således endast tre av dessa fem dyk. Med Pro Dive körde de deep dive och night dive samt naturalist eller underwater photography. Vi valde att inte ta den kursen på en gång eftersom lite av det roliga med att ta kurser i dykning är att vara på olika ställen, helst när man utbildar sig genom en så internationell skola som PADI. Priset var bra för dem som ville ta kursen eftersom Advanced Open Water Diver-kurser ligger på runt $500. Ofta är det båtresan/vistelsen som kostar.
TIPS! Ett hett tips är att ta med en extra bikini eller ett extra par badbyxor eftersom man inte får gå in med blöta kläder och äta. Om man efter varje dyk hänger upp sina badkläder på tork så har man alltid torra badkläder att sätta på sig vilket helt eliminerar momentet att byta om inne på en minimal toalett innan varje dyk. Dagarna är rätt intensiva som de är!
/ Emma & Victoria
Pro Dive Cairns - PADI Open Water Course dag 5
/ Emma & Victoria
Pro Dive Cairns - PADI Open Water Course dag 4
Chillade sedan resten av eftermiddagen och efter middag var det dags för vårt första nattdyk. Det kittlade ordentligt i magen att gå ut på däck och se ett kompakt svart mörker och veta att det är nu som alla de stora fiskarna kommer ut för att skaffa middag. När man väl kommit i vande man sig rätt snabbt av att vara omgiven av mörker. Såg en mörk skugga glida förbi, troligtvis en haj, och ett antal gula ögon som stirrade på en (som Perry sa - det kommer att kännas som att ni är iakttagna och det är inget att oroa er för, för det är precis så det är). Totalt gjorde vi fyra dyk idag och var otroligt trötta när vi väl kom upp från sista dyket.
/ Emma & Victoria
Pro Dive Cairns - PADI Open Water Course dag 3
Första dyket gick väl lite sisådär. Vi tog oss ner till 12 meters djup med hjälp av linan i vilken båten är förankrad till bottnen och sedan tränade vi några "skills" på bottnen. Vissa fick kämpa med att hålla oss kvar därnere - om man inte har kontroll över kroppen och lutar sig för mycket "uppåt" när man simmar så skjuts man upp till ytan rätt så snabbt eftersom luften expanderar i BCD:n. Efterhand gick det bättre och vi simmade till slut i en ganska samlad grupp. Det var otrolig känsla när man fick kläm på det! Känslan att kunna andas under vatten är otrolig, det är som att gå en kurs för att sen helt plötsigt kunna flyga. Man kunde simma i slow motion och lugnt beundra korallerna och fiskarna - som meditation. På andra dyket strax efter lunch fick vi till och med syn på riktiga Nemo - clownfiskar! (Det roliga är att alla dykinstruktörer konstant kallade fiskarna för Nemo, Doris osv...) Tyvärr är riktiga clownfiskar inte lika vanligt på revet längre pga filmen - folk har plockat upp och tagit hem dem. Satt med fiskböcker och våra dykloggböcker hela eftermiddagen för att försöka identifiera vad vi hade sett!
/ Emma & Victoria
Pro Dive Cairns - PADI Open Water Course dag 2
Efter lunch begav vi oss till Pro Dive-shopen i centrala Cairns för en personlig mask-utprovning (man kan vara utbildad maskspecialist!). Både Perry och John hade betonat många gånger för oss att masken är det absolut viktigaste delen av utrustningen, små inlägg som "jag har aldrig varit med om en hajattack, utan när jag har behövt rädda folk är det för att personen har fått panik pga att det är något fel med masken". Efter att första dagen ha fått simma med Pro Dives standardmasker (en mask passar alla) och på förmiddagen samma dag fått prova lite dyrare grejer så köpte nästan samtliga elever egna masker för omkring $100 i Pro Dives shop eftersom de inte vågade annat. Om detta var ett fult knep för att få oss att handla från deras affär eller ren sanning var svårt att avgöra. Vi köpte i alla fall varsin mask och de fungerade perfekt resten av kursen.
Resten av eftermiddagen fortsatte dykteorin, vi lärde oss använda en dyktabell för att minimera risken för decompression sickness/dykarsjuka och avslutade med att göra ett prov.
/ Emma & Victoria
Pro Dive Cairns - PADI Open Water Course dag 1
Sedan var det dags för lunch och, för oss som inte ordnat det sedan tidigare, dive medical-undersökning. En dive medical är en obligatorisk läkarundersäkning för att man ska få dyka i Queensland. Under undersökningen kontrolleras bland annat blodtryck, vikt, lungkapacitet och allmän hälsa. Man får också fylla i ett utförligt formulär om eventuella sjukdomar i släkten, om man någongång brutit något ben i kroppen, alkoholvanor etcetera. Nu i efterhand rekommenderar vi att man ordnar detta innan kursens start (de flesta doktorer i Cairns och övriga Queensland utför Dive Medicals för ca $50-$60) då vi fick känslan av att den blev lite hastigt gjord (man vill att den ska göras ordentligt) och att vi inte fick ordentligt med tid till att äta innan poolsessionen. Godkända blev vi i alla fall och klartecken gavs för att plumsa ner i poolen!
Efter en snabb kontroll att vi alla kunde simma (man måste klara av två prov: simma 200 m och trampa vatten i 10 minuter) så var det dags att göra i ordning utrustningen, sätta ihop utrustningen lufttanken, BCD:n och regulatorn. Därefter var det dags att ta de första andetagen under vatten, och att gå igenom vissa så kallade "skills" dvs saker vi måste kunna - till exempel fylla masken med vatten och tömma den under vatten, ta ut regulatorn ur munnen och sätta in den igen etcetera. Att tömma masken under ytan är mycket obehagligare än man kan tro, och svårt som bara den! Perry försäkrade oss dock om att det skulle gå bättre nästa dag.
/ Emma & Victoria
Att välja dykkurs
När man väljer kurs och kursarrangör är det viktigt att jämföra hur många dyk som faktiskt ingår. Budgetarrangörerna erbjuder billiga kurser men ofta ingår inte lika många dyk och på båten är allt som spelar någon roll för en nyfrälst dykare just dyktiden! Kolla också noga upp hur själva båtvistelsen går till då vissa kursarrangörer har en båt som ligger ute på havet nästan konstant vilket brukar kunna påverka båtens skick. Ofta tar budgetarrangörernas båtar upp till 100 personer ombord vilket såklart gör resan opersonlig och förberedelserna före dykning ganska röriga. Sammanfattningsvis är det vad folk har klagat på i många av de utlåtanden vi har läst på internet. Också skicket på dykutrustningen man får låna verkar vara under all kritik om man väljer budgetvarianten.
När vi hade valt vår kursarrangör och exakt kurs vi ville gå gick vi ut bland alla travel agents i stan och kollade vad de hade för priser att erbjuda (ett bra tips är att kolla med den riktiga turistinformationen på The Esplanade om vilka erbjudanden som finns just veckan man är där då slipper man extrasnacket). Vi lyckades få kursen 70 dollar billigare genom att inte verka alltför intresserade när vi var hos en travel agent - hon gav oss ett för högt pris, vi sa tack och hej och reste oss, och då sänkte hon priset. Så pruta på, de kan alltid sänka priset men det gäller att vara iskall och vänta ut dem!
/ Emma & Victoria
Cairns dag 1-5
Längs the Esplanade finns ett urval av restauranger och butiker samt Cairns Nightmarket som har öppet varje dag mellan ca 4pm till sent. De har bland annat en food court med asiatisk mat med självbetjäning där man betalar för storleken på sin tallrik och sedan lassa på så mycket mat man får plats med. Ett tips är att gå ihop med någon och köpa storleken "jumbo" för $15 och dela - prisvärt! Nattmarknaden har mycket souvenirer att erbjuda, men också andra prylar så som kläder och smycken.
Cairns är väldigt turistinriktat och över hela staden finns blodtörstiga travel agencies som står på gatan väntandes på osäkra backpackers att sätta tänderna i. Jag har väldigt svårt för människor som försöker tvinga mig att köpa saker jag aldrig visat ens det minsta intresse för så personligen tyckte jag att det var ganska irriterande. Det finns många vandrarhem och otroligt många backpackers, men egentligen inte så mycket att göra. Det är tur att Cairns har Stora Barriärrevet att erbjuda snorkling och dykning i. Vill man se Stora Barriärrevet så ska man minnas att det är stort och det går att åka på turer dit från ställen mer söderut till exempel Townsville, Airlie Beach och Hervey Bay. Det är dessutom ofta billigare.
Många vandrarhem i Cairns samarbetar med antingen restaurangen The Woolshed eller PJ O'Briens och erbjuder gratis eller rabatterade priser på middag. The Woolshed erbjuder gratis middag (Chili Con Carne eller Spaghetti och köttfärssås) om du betalar för dryck (efter 8pm är maten helt gratis oavsett om du köper dryck eller inte). På PJ O'Briens betalar man $5 för allt de har på menyn. Vi fick möjligheten att prova på båda och kan lugnt säga att PJ O'Briens är att föredra eftersom man trots allt betalar för maten vilket innebär att man inte kan få vilken skit som helst. På menyn står kött och burgare i olika former. The Woolshed är knappt värt att gå till trots att det är gratis, systemet är osmidigt och maten inte mycket att hurra för.
Cairns har en stor galleria som påminner om ett mindre Chadstone. Här finns Gloria Jeans (gratis internet), en food court, de vanliga kedjorna med kläder och smycken samt ett Coles. Annars har inte Cairns mycket att erbjuda vad gäller sevärdheter och aktiviteter bortsett från dem som går att hitta på revet. Men ett vanligt utflyktsmål är Kuranda dit man antingen kan ta buss eller, om man har lite mer pengar, scenic railway eller skyrail. Där finns en mindre djurpark och vanligen hålls marknader. Pga av vädret kom vi aldrig dit och när vi kom tillbaka efter dykningen så rekommenderas att man inte åker till Kuranda (för höga höjder) av hälsoskäl.
/ Victoria
"WARNING - Crocodiles inhabit this area, attacks may cause injury or death"
Bergen runt Cairns i gråa moln.
Tidig morgon vid lagunen.
Tennant Creek enda dagen
Kom fram till vårt ofrivilliga stopp Tennant Creek vid tvåtiden på natten och blev mötta av hostelägaren Tony (som har en exakt likadan minibuss som Martins alla bussar i Coober Pedy, vi misstänker att de är billiga att införskaffa). Han var inte direkt överdrivet trevlig, satt och rökte i bilen medan vi väntade på en annan buss från Darwin som dök upp ett par minuter senare. Anledningen till att man stannar i Tennant är helt enkelt att bussen genom Central Australia och bussen mot östkusten klaffar väldigt dåligt, man får tillbringa 20h i Tennant Creek vare sig man vill eller inte.
Fick i alla fall tillgång till vårt skabbiga lilla rum efter mycket om och men, han hade fått för sig att vi bokat två enkelrum vilket vi så klart inte gjort om man bara kikat ordentligt på bokningsbekräftelsen. Fick ett par timmars god sömn och gav oss sedan ut på upptäcksfärd. Hittade ett enda öppet café där vi fick i oss lite mat (fish & chips och hamburgare), tog sedan en promenad till turistbyrån 1.5km utanför stan mest för att ha något att göra. Det roligaste där ute var att de hade en liten grön groda som bodde i toaletten! Kan inte vara helt lätt att hitta någonstans att svalka sig mitt i öknen när man är en liten groda, så vi tyckte att han var riktigt smart som klättrat ner där. Vår absoluta favoritattraktion i Tennant Creek är alltså grodan i toaletten på framsidan av turistbyrån. Så¨stannar ni i Tennant Creek så missa inte den! Stannade till på biblioteket på vägen tillbaka och till slut var det äntligen dags att fortsätta resan österut. Hade sällskap med en pratglad nya zeeländare som gav oss ett paraply (som kommit väl till pass!).
/ Emma & Victoria
Varningsskylt!
Grodan!
Bra att veta: Alice Springs
Alice Springs är tydligen inte den säkraste av platser här i Australien så att ta en taxi om man ska någonstans på kvällen är att rekommendera. Inte ens en rätt lång och bred snubbe från Rock Touren ville gå själv den korta biten in till stan. Från Alice Lodge in till Todd St kostar det $8.
Alice Springs dag 2
Sista dagen i Alice. Checkade ut på morgonen men hängde kvar på hostelet under dagen ändå, fick ha väskorna där tills bussen gick gratis. Fixade lite praktiska saker som att skriva ut bussbiljetter, bokningsbekräftelser och sånt. Gick sedan ner på stan för att äta lunch - lättare sagt än gjort då det var söndag, det enda som var öppet var i princip McDonald's och Red Rooster. Gick tilbaka till vandrarhemmet och tog sedan en taxi med all packning till busshållplatsen. Var riktiga "locals" och käkade middag på Johnny's Pizza & Fat Kebab (alltså, namnet...) Bussen mot Tennant Creek gick 7.15pm och var nästan helt tom vilket var skönt. Kom fram till Tennant Creek vid tvåtiden på natten.
/ Emma & Victoria
The Rock Tour - utvärdering
Guiden vi hade var superbra till en början och var väldigt kunnig och pedagogisk. Efter som tiden gick blev han dock lite för mycket en i gänget och blev till en liten grupp tillsammans med några holländska, ganska högljudda och ouppfostrade (inte allt för omtyckta) killar vilket resulterade i att resten av gruppen nog kände sig lite övergivna och utanför. Lite onödigt och oprofessionellt tycker vi.
The Rock Tour dag 3 - Kings Canyon
Upp ännu lite tidigare idag, 4.30am, för att titta på soluppgången från toppen av Kings Canyon. Detta innebar då att vi skulle klättra upp till höjden i mörkret. Lite läskigt när man är nyvaken och inte vet riktigt var man ska sätta fötterna! Som tur var hann vi i alla fall till soluppgången och då kändes det verkligen värt det att ha gått upp så pass tidigt. Gick vidare runt the canyon och fick lära oss skillnaden mellan "canyon" och "gorge" - en gorge är en spricka som skapats av en flod/rinnande vatten som arbetat sig ner i jorden. En canyon uppstår när vattnet arbetat fram gångar under jorden och att "taket" sedan kollapsat. Den lite mer välkända Grand Canyon är egentligen en "gorge" och ingen "canyon", medan Kings Canyon är en riktig canyon.
Efter vandringen började vi den långa resan hemåt - under de här tre dagarna har vi åkt sammanlagt 147 mil och gått närmare 2.5 mil. Stannade till vid en Camel Farm på vägen hem där vi fick prova på att rida kameler! Jättekul! Det var tydligen ett känt kamelracingstall - det är sånt de roar sig med ute i öknen. Kamelerna (egentligen dromedarer, men de säger kameler här) blev introducerade i Australien på 1800-talet eftersom de kunde gå längre och behövde inte lika mycket vatten som hästar. Nu finns det vilda kameler i Centrala Australien. Vi fick inte bara gå utan också springa med den - det var skojj! Fick även prata med minikameler och se en tam dingo. Kom tillbaka till Alice vid fyratiden och körde igång projekt tvätta - både kläder och oss själva! Mötte sedan upp gruppen för avslutningsmiddag på the Rock Bar men bröt ganska tidigt eftersom vi var fruktansvärt trötta.
/ Emma & Victoria
Solen börjar gå upp över Kings Canyon
Långsamt letar sig strålarna fram.
Utsikt över Kings Canyon.
Kings Canyon's raka väggar.
Kamel/dromedar
Vi rider på kamelen!
The Rock Tour dag 2 - Kata Tjuta
Blev väckta 5 am för att åka iväg och kika på soluppgången vid Uluru. Vackert! Åkte sedan vidare till nästa stopp på turen - Kata Tjuta (The Olgas). Väl där fick vi välja mellan att gå en lång och en lite kortare tur - självklart tog vi den långa nu när vi väl var där! Vägen slingrade sig fram genom "the Valley of the Winds" och det var oerhört vackert med mycket växtlighet och djupa dalgångar mellan klippväggarna. Vi var båda överens om att det var väldigt underskattat jämfört med Uluru. Fick även prova på lite "bush tucker", helt enkelt smaka på vad naturen har att erbjuda - bland annat honungsmyror (ingen delikatess precis). Käkade lunch och åkte sedan vidare mot vårt sista stopp, Kings Canyon. På vägen stannade vi för att samla ved till lägerelden vi skulle ha på kvällen - det gick rätt fort eftersom vi var så många och resulterade i en fin hög samt skrubbsår på benen, kände oss som riktiga överlevare (eller inte...). Bor på camping och sover under stjärnorna i våra swags inatt igen!
/ Emma & Victoria
Solen börjar gå upp över Uluru.
Solen väcker en ny dag till liv.
Kata Tjuta
Victoria blickar ut över dalen och Kata Tjutas röda kullar.
Kata Tjuta på håll
The Rock Tour dag 1 - Uluru
Klockan ringde 05.00am på morgonen och vi tvingade oss upp för att strax efter 06 bli upphämtade av bussen från The Rock Tour. Vi har bokat ett specialpaket med både själva turen + boende på Alice Lodge natten innan och efter turen, allt som allt går det på $365 per person (jmf vanligt pris för turen $350). Vi valde att åka med The Rock Tour mest pga dealen, men även Emu Run anordnar samma resa. Vi var totalt 18 pers i gruppen, några andra svenskar, några tyskar, holländare, en amerikan och två kanadensare. Lite blandad kompott helt enkelt!
Själva resan till "stenarna" tog ett bra tag då det är 50 mil enkel resa. Vi hungrade halvt ihjäl på vägen då lunchen endast bestod av en liten macka och ett äpple (så om ni gör samma resa, se till att packa lite extra mat med er!). Kom fram till Uluru/Ayers Rock vid ettiden. Vi började med ett besök på deras Aboriginal Culture Centre för att få lite mer förståelse för platsen som traditionellt är en mycket helig plats för det aboriginska Anangu-folket (the traditional owners of the land). Lärde oss mer om deras kultur och sägner. Det var intressant, men tyvärr hade vi för lite tid vid centret för att hinna med att se allt.
Gick sedan en vandring runt klippan (base walk) på ungefär 10.9km. Det var ganska varmt men platt väg hela tiden så det var förhållandevis enkelt att gå. Vi var båda förvånade över att klippan var så mycket större än vi trott, ungefär 340 meter hög i ett enda stycke, en och samma bergart. Imponerande! Och den har inte alls samma form som man tänker sig, uppifrån är den liksom trekantig. Det fanns en del växtlighet runt omkring och till och med två vattenhål precis vid klippväggen. Vår guide berättade också lite om vad olika platser kring klippan använts till, vad som var kvinnornas heliga plats, var bara männen fick vara och var man samlades för att laga mat. Fick även lära oss tyda målningarna som finns på vissa ställen på klippan. Några andra i gruppen ville klättra men vår guide upplyste gruppen om att Anangu-folket ber besökarna att inte klättra på klippan - dels eftersom det är en helig plats, dels eftersom det är farligt (hela 34 personer har dött när de försökt klättra!).
Avslutade med att besöka the sunset viewing area där vi beundrade solnedgången och åt middag. Därefter tog vi oss till en campingplats vid Yulara ungefär två mil från Uluru, där vi sov under bar himmel i våra "swags". Otroligt mysigt! En "swag" är som en stoppad sovsäck med en madrass i bottnen, och så stoppar man sin egen sovsäck inuti den. Mycket varmare än man kan tro! Skönt i ökennatten!
/ Emma & Victoria
Emma vid Uluru
Här ser man klippans struktur - nästan som flagnande hud.
Ulurus runda former
Sprickor i Uluru.
Uluru gör sig verkligen bra i solljus.
Ett vattenhål vid Ulurus fot.
Uluru fortfarande i dagsljus medan vi väntar på solnedgången.
Klippan verkar nästan reflektera tillbaka solljuset.
Och så går solen ned.
Alice Springs dag 1
Åkte vidare från Coober Pedy till Alice Springs, bussen gick från Coober Pedy vid 5 am och vi kom fram till Alice vid ett mitt på dagen. Northern Territory ligger en timme efter South Australia (en och en halv timme efter Melbourne), de har nämligen inte sommartid. Resan i sig var inte alltför bekväm, busschauffören tyckte tydligen att det var helt okej att röka i bussen trots att det är förbjudet enligt både Greyhounds servicepolicy och Australiensk lag, inte mindre än 7 ggr hann han med att röka på bussen - han måste haft ett svårt beroende eftersom vi faktiskt stannar till relativt ofta. Vi blev extra drabbade eftersom vi satt långt fram.
När vi kom fram till Alice fick lite information på The Rock Tour-kontoret som ligger precis vid busshållplatsen. Vi åker på en tredagarstur till Uluru (Ayers Rock), Kata Tjuta (the Olgas) och Kings Canyon imorgon! Blev sedan upphämtade av en kille från Alice Lodge (vårt hostel), som checkade in oss direkt när vi kom fram. Gick för att äta och förstod snart att Alice Springs inte är en stad man just hänger runt i och har det trevligt. Åt och handlade lite på vägen tillbaka, tog det sedan lugnt och packade inför turen resten av eftermiddagen och kvällen.
/ Emma & Victoria
Bra att veta: Coober Pedy
Det är bara telefoner med Telstra och Optus som har mottagning i Coober Pedy.
Det finns ett IGA och en annan lokal matvaruaffär.
Det rekommenderas att man köper vatten, dock är vattnet i kranarna är drickbart.
Coober Pedy dag 2
Gick upp i ganska bra tid, åt frukost och begav oss ut på en liten promenad. Funderade lite på hur vi skulle göra med turen och bestämde oss för att det nog inte riktigt var inom ramarna för vår budget. Vi stötte på Martin när vi kom tillbaka till Radekas och vi tackade vänligt nej till att följa med på turen just eftersom den var lite i dyraste laget. Han erbjöd oss då att få åka med för $35 pp! Vi tackade genast ja och vi var fem glada själar som satt i turistbussen klockan ett: jag och Emma, ett äldre par från England och en medelålders man från Schweiz. Guiden var inte helt olik Martin, men han var lite mer pratglad. Turen var verkligen supertrevlig! Vi åkte först på en liten minisightseeing genom stan och stannade till vid the Catacomb Church innan vi begav oss ut till Coober Pedy's golfbana. Det var roligt att se en golfbana i ökenmiljö. Eftersom marken i Coober Pedy till stor del är brun, beige, ljust grå eller vit så spelar man med färgglada bollar, det fanns också väldigt fina "keep off the grass"-skyltar, haha!
Vi åkte vidare ut till området där man borrar efter opal. Det ser väldigt lustigt ut på håll: en massa stora högar med sand och grus. Vi fick lära oss att områdena är mycket farliga pga alla schakt. Hålen är mellan några decimeter till en meter i diameter, men ofta upp till 30 meter djupa! Det fanns många skyltar uppsatta med: "spring inte", "gå inte baklänges" etc. Shackten har orsakat många dödsolyckor. Stannade till och fick en kort lektion i hur man känner igen en opal och fick sedan leta själva (noodling/fossicking). Schweizaren trodde stenhårt på metoden att kasta ganska stora stenar i marken så att de gick sönder för att sedan kunna leta inuti. Han hittade sedan en stor (enligt honom själv) opal, men om han lyssnat noggrannare bara en falsk opal. Stolt var han i alla fall. Vi tror att vi hittade några flisor äkta opal. Såg sedan en grupp med fyra stycken stora kängrur, ovanligt mitt på dagen, supersöta! Åkte sedan vidare till någon avliden gammal mans (läs legends) boende (dugout) och tittade. Vi gick i hans gruvgångar och såg minifladdermöss. Åkte till sist till vårt sista stopp - the Breakaways. Otroligt vackert och unikt landskap! Jag tvivlar på att det finns något liknande någonannanstans i världen. Marken var så full av kontraster! Önskar att vi hade haft tid att gå någon vandring där för att få se mer, men men! Vi fick äpplen och godis på turen - jättetrevligt! Och vår guide var super, en så otroligt sympatisk person, man fick känslan av att han vet allt.
Väl tillbaka skyndade vi oss till Coober Pedy's Kangaroo Orphanage som har feeding times klockan 12pm och 5.30pm. De tar hand om små kängrur vars mamma dött, till exempel blivit påkörd. Vi hade inte hört om det tidigare utan bara gått förbi skylten av en slump igår. Det var bättre än vilket zoo som helst! Vi var sex personer som kom, en av volontärerna visade oss genom butiken som också var ett konstgalleri ut på baksidan. Sen fick vi lite godis att mata kängrurna med genom gallret, man fick klappa dem också! De var supermysigt och häftigt att få se dem på så nära håll. Man kunde studera hur deras tassar, svansar och huvuden såg ut och de var så mjuka! När de lite större var nöjda tog volontären fram en liten en som bara var några månader! Den flaskmatades i en stol bara en meter ifrån där vi stod eller satt på marken och sen fick den hoppa runt löst bland oss! Att få komma så nära en sån liten var fantastiskt. Vi fick höra på hjärtskärande historier om hur olika kängrur hamnat hos dem. För att göra det hela ännu lite bättre hämtade han sedan en till som skulle flaskmatas och den var ännu mindre. Bara några månader gammal och den hade precis fått päls! Vi fick klappa den när han höll i den och efter att den också hade matats fick den hoppa runt bland oss precis som den andra. Så otroligt söt! Hemmet är beroende av bidrag från besökarna och inte en enda deltagare lämnade byggnaden utan att ha skänkt en rejäl slant! Missa inte den här när ni är i Coober Pedy!
/ Emma & Victoria
Coober Pedy 1956
En lätt uppgift i öknen.
Jag fångade ett moln på bild!
Inom the mining area, högar med grus så långt ögat kan nå.
Kängrur!
The Breakaways. Man kan nästan se ränderna efter havet som en gång legat där.
The Breakaways
Ett landskap med kontraster
En liten känguru blir flaskmatad!
Helt underbar.
Coober Pedy dag 1
Coober Pedy (etablerad 1915) är en stad känd för sina opaler och kallas ofta "the opal capital of the world" Mer än 50% av befolkningen bor under marken i så kallade "dugouts" på grund utav den extrema värmen. Under jorden är det svalt om dagarna och varmt på nätterna. På somrarna kan temperaturen i Coober Pedy med omnejd stiga till uppemot 50 grader, en dag med temperaturer under 40 grader räknas enligt lokalbefolkningen som "sval". Stadens namn Coober Pedy kommer från den aboriginska termen "kupa-piti" som betyder "white man in a hole". 3500 personer bor i Coober Pedy.
Anlände till Coober Pedy med bussen vid 5am. Martin, ägaren till vårt hostel (Radekas Underground Hostel), kom efter ett tag och plockade upp oss och vi åkte för att checka in. Vi fick tillträde till vårt rum direkt (det kändes som att få en extranatt) och gick och la oss för att sova. Vaknade igen halv tolv! Eftersom vi bor i underjorden väcks man inte av dagsljuset och det är tyst som i graven så man väcks inte av ökande aktivitet på gatorna. Gick upp och gick och handlade lite på direkten. Åt kombinerad frukost och lunch och gick sedan ut på en promenad i staden. Vi kom snart fram till att Coober Pedy är en väldigt liten stad, egentligen inte med så mycket att se men dess genuina atmosfär gör den till en sevärdhet i sig. Att ta en promenad runt staden, titta på hur folk bor och vad de gör och sedan fundera lite över hur det är att bo på en sådan udda plats ger mer än att titta på någon sevärdhet.
Ett tiotal opalbutiker ligger uppradade längs huvudgatan, utöver det finns det en restaurang, något café och två matvarubutiker. Staden ligger i en minst sagt spektakulär miljö, eftersom det inte är samma febrila sökande och handlande av opaler som förut kan man inte låta bli att undra varför man väljer att bo kvar. Ökenhimlen är fantastisk, på den syns inte ett moln, bara tusen stjärnor efter mörkrets intrång. Vi pratade med Martin om turen (the Breakaways morning tour $37 pp) som vi hade bokat i samma veva som bäddarna. Turen skulle inkludera nationalparken Breakaways, Dog fence* och Moon Plain desert. Tyvärr är vägarna till Dog fence och Moon PLain desert avstängda pga ett kraftigt regnfall som ska ha dragit förbi för ett tag sedan. Nästa hake är att vi måste vara minst fyra personer för att åka och det är uppenbarligen lågsäsong för Coober Pedy. Eftersom ingen annan var intresserad av turen blev vi erbjudna att åka på en annan tur som skulle inkludera samma sak, men lite annat också. Den var mycket dyrare ($62 pp) och vi bad om att få lite betänketid.
* världens längsta staket (5614 km långt) byggt mellan 1880 och 1885 för att hålla dingos utanför Australiens sydöstra delar (där det nästan inte finns några kvar) och för att skydda fårflockarna i södra Queensland.
/ Emma & Victoria
Nere i den underjordiska korridoren med dorms.
Vårt rum!
Radekas sett från andra sidan gatan
Väl utmärkta utkiksplatser
Utsikt över staden
Utsikt över staden
