Aussieresan

I dag gick vi upp tidigt för att ha surflektion klockan åtta, tyvärr fick vi meddelandet att det råder dåliga sea conditions och att surfning inte alls är en bra idé i dag, inställd surfning. Tog oss till turistinformationen och bokade in en tur till Nimbin istället, den skulle avgå vid tio så det blev ganska bra tidsmässigt. Åkte alltså på en tur till Nimbin med The Happy Coach. Det tog någon timme att åka dit men det är faktiskt värt det.

peeeeace brotha
mmmmm good feelin
cookie cookie
you girls into som' marijuana, some cookies?
*darrdarrdarr*
bring-a-bong
legalise marijuana for health reasons
cookies, ladies?
doften av rök, något sött, något bränt
rainbow is everywhere

dikt av Emma, skapad fritt efter minnen från Nimbin

Nimbin. En utflykt i samma kategori som Coober Pedy-turen, det vill säga en tur till en liten håla/ort som man aldrig kommer glömma att man besökt. När man sitter på bussen hem till kära gamla Byron, med den söta rökdoften fortfarande i näsan och ögonen halvt förblindade av alla regnbågens färger man sett under dagen, så insåg vi att vi upplevt ett alternativt samhälle - vilket både gjorde oss lite upplyfta och lite, vad ska man säga, skrämda?
          Nimbin är en liten ort insprängd bland nordliga New South Wales böljande gröna kullar, på många sätt en idyllisk miljö. Bortsett då från stadens invånare. Nimbin är nämligen en kvarleva från en alternativ festival i början av 70-talet, då hippiesar flockades samman för en vecka av freedom, peace och knark i mängder. När veckan var över packade de dock inte ihop sina batikmönstrade tunikor för att återvända till det vanliga Australiensiska samhället, utan de följde sitt hjärta - de stannade kvar för att skapa ett alternativt community i denna lantliga lilla by. Dagens invånare består således av dessa åldrade hippies, deras (stackars?) barn, inflyttade ungdomar och backpackers som bara råkat "hamna där" - för att citera Tony, vår guide: "Ibland återvänder inte alla som åker hit tillbaka till Byron. Men ni behöver inte vara oroliga, i Nimbin är det alltid någon som tar hand om er." Inom loppet av de ynka två timmarna vi var där så blev vi frågade säkert fem gånger av olika personer om vi ville köpa knark - fantastiskt!
          Gick på Nimbin's museum, det var mest bara väldigt mycket saker och det var svårt att följa med i själva historien, men det var väl kanske väntat? Pappan till en snubbe som åkte med i bussen (och bodde i Nimbin) till Nimbin sålde knark till de som ville köpa, trots att han ju inte brukade hålla på med sånt. Nej...
          Man undrar ju: har inte Nimbin en polis? Jo, det finns en polis i Nimbin. Men att vara polis i Nimbin är nog ett av världens underligaste yrken. De måste nog gå med ständigt spretande fingrar så att de kan se mellan dem mest hela tiden. De verkar inrikta sig på den tunga droghandeln helt enkelt och de kan inte gärna fängsla folk, för till slut bor det ingen kvar i Nimbin! För utflykten betalade vi $25 och då ingick lunch. Vi var hemma igen vid fem, lite lagom trötta, eller helt enkelt bara lite höga? Fick tillbaka pengarna för den inställda surflektionen också.

/ Emma & Victoria

Utsikt från en kulle vi stannade på på vägen till Nimbin


Bussen!


Nimbin och affären "Bring-a-bong"