Aussieresan

Många av jobben som finns här nere (och som är tillgängliga för oss ungdomar utan nämnvärd arbetslivserfarenhet) finns inom hospitality, eller som man säger på svenska – serviceyrken. Med detta menas exempelvis servitriser, kökshjälpredor, cafébiträden och liknande. Jag har tagit två endagskurser inom området, varav den första (RSA) är något du inte klarar dig utan om du vill jobba som servitris.

RSA (Responsible Service of Alcohol) certificate

Kostnad: runt $50 (350kr)

I början klurade vi en del på om det verkligen var värt att betala 350kr för en tretimmarskurs där du till slut blir certifierad att kunna ”servera alkohol ansvarsfullt”. Det kan man väl göra utan att ha det, eller?

Faktum är att det kan du i princip inte i det här landet, vilket vi märkte så fort vi började leta jobb. I var och varannan jobbannons står det uttryckligen att det är ett krav att du har ett ”up to date RSA”, så har du inte det försvinner hälften av jobben direkt. På mitt jobb blev jag ombedd att snarast skaffa ett och frågan dyker ofta upp under intervjuer och trials. Så nog är det en värd investering, men vad innebär det egentligen, och varför är det viktigt? Varför anser arbetsgivaren att en anställd utan RSA inte är något att ha?

Låt mig illustrera med ett verkligt exempel som min RSA-utbildare använde:

En kvinna, låt oss kalla henne Betty, är ute på en bar i Melbourne en tidig eftermiddag och dricker sig ganska rejält berusad. Ett par timmar senare är Betty ute och går, ser sig inte om när hon sneddar över gatan och blir påkörd av en lastbil. Betty blir av med båda benen. Enligt lagen i Victoria är det förbjudet att servera berusade personer alkohol, så vad Betty gör är helt enkelt att hon stämmer baren där hon drack sig full på 100 000 dollar – och vinner.

Något som också är värt att påpeka är att detta är absolut inget ovanligt, utan det finns flertalet liknande fall. Detta visar ganska tydligt att det är viktigt för barägaren/restaurangägaren att dennes anställda har koll på lagar och regler angående alkoholservering. Om inte det så kan det bli en riktigt dyr läxa.

Jag ska inte gå in exakt på vad alla lagar om alkoholservering handlar om, men i korthet handlar det om att man inte får servera en berusad person, berusade personer får inte vistas inom området och man får inte servera minderåriga. Givetvis finns det undantag - personer under 18 får till exempel dricka alkohol om de är på en restaurang med sina föräldrar, men bara om de äter en måltid samtidigt. Så medan Benny, 15, käkar en hamburgare med föräldrarna kan han dricka 4 starköl, men om de bara sitter och småpratar får han knappt dricka en lättöl.

Jag skaffade mitt RSA genom Edway Training på St Kilda Rd, vilka jag absolut kan rekommendera. Utbildaren Warren var en högljudd, biffig före detta bartender/säkerhetsvakt som fick allihop att garva åtskilliga gånger. Utbildningen tog tre timmar ungefär och avslutades med ett prov (där vi fick använda våra anteckningar och böcker för att svara på frågorna). Det kanske knappt behöver nämnas att vi allihop blev godkända?

Värt att notera: Se till att ditt RSA är giltigt nationellt och inte bara inom staten där du gör det. I och med att alkohollagarna skiljer sig så kan det kännas lite surt att tvingas betala 50 dollar varje gång du flyttar runt. Med Edway fick jag två stycken – ett som gäller i Victoria och ett som också gäller i hela Australien.

/ Emma

På väg till fängelset, här syns Melbourne's upp- och nedförsbackar tydligt, man har svårt att tro att staden är så ojäm.


Inne i en fängelsecell på museét.


Symmetrin är fängslande - ursäkta ordvitsen.


Fängelset i tre våningar.


I the watch house, männens rastgård.

Julgranen påstås vara sex våningar hög, för att ge ett perspektiv på storleken.


Klappar!


Ett marmorvattenfall inomhus - såklart! Bara Crown Casino i sig är sevärt.

 

Kontoret är beläget centralt på La Trobe St/Queen St på tredje våningen och har öppet måndag till fredag 9.30am-16.30pm. För tillfället finns det två anställda som förutom franska respektive tyska (de flesta som reser genom Work’n’Holiday är tyskar, fransmän är näst vanligast) kan prata en acceptabel engelska. Dagen efter att vi landat i Melbourne fick vi gå på en liten presentation på kontoret, vi fick en introduktion till staden, kollektivtrafiken, tips om var och hur man letar boende och jobb etc. Vi fick även ett urval av kartor, guider och information. Annars är de bästa och mest användbara faciliteterna på kontoret:

• sju stycken datorer (beroende på veckodag och tid så finns det plats, ibland är det fullt)
• gratis trådlös internet anslutning om man har med sin egen dator
• skriva ut sidor för $0.20 styck
• postförvaring (man får ett mail när man har något att hämta)
• gratis eftersändning av post till de andra kontoren (Perth, Brisbane, Sydney, Auckland)
• försäljning av mobiltelefoner om man behöver köpa en ny

De verkar ha världens skönaste jobb! Svara på frågor och sortera brev. Man kan alltid fråga dem om det är något, men ibland har vi upplevt deras kompetens något tvivelaktig. Ibland får man rent av känslan av att man känner staden bättre än vad de gör. Så länge man är lagom klipsk funderar man ut lösningen bättre själv och det är inte smidigare att boka in till exempel kurser genom dem.

Under våra första veckor i Melbourne tillbringade vi hela dagarna på kontoret med att leta jobb och boende och vi önskade många gånger att det var öppet lördag och söndag också. Men inte nog med att de inte har öppet på helgen, nu är det dags för jul-/nyårsuppehåll för kontoren! Melbourne-, Brisbane- och Auckland-kontoren är stängda 16 dec-3 jan, Perth-kontoret mellan 16 dec-16 jan och Sydney-kontoret mellan 23 dec-3 jan. Jag lider med de Work’n’Holiday-medlemmar som eventuellt kommer hit under den perioden. Hur svårt kan det vara att ta in vikarierande personal?

Hittills tycker vi ändå att vi har fått valuta för pengarna som vi betalade för att resa genom Work'n'Holiday - vi tror nämligen att vi har sparat in hela kostnaden bara genom att använda deras internet.

/ Victoria

I Australien finns det något som är mycket trevligt: det finns en nivå mellan skräpmat och restaurangmat. Mellan McDonald’s, KFC, Subway, Hungry Jacks, Pizza Hut och dyr restaurangmat finns ett mellanting som gör allting lite bättre än ett snabbmatsställe och lite billigare,smidigare och snabbare än på en restaurang:

• Servicen: man beställer och betalar över disk men maten bärs ut till bordet. Det går snabbare än på restaurang men man får ändå maten till bordet.
• Kvalitén: nyttigare, mer vällagad mat. Ofta med inriktning på till exempel lokala ingredienser, utan tillsatta konserveringsmedel, kyckling från frigående höns, inga hormoner, inga tillsatta färgämnen, miljövänligt och liknande.
• Prisklass: aningen, men bara aningen dyrare än på tidigare nämnda snabbmatställen. Man betalar vad maten är värd.
• Restaurangerna: oftast del av en kedja som finns spridd över hela eller delar av Australien. Interiören är oftast mer restauranglik än på snabbmatsställen, det är trivsamt och man känner att man ändå kan sitta ett tag.

Till dessa restauranger i gränslandet räknar jag till exempel Burger Edge, La Porchetta, Nando’s, Grill’d. Värt att prova!

/ Victoria

November lider mot sitt slut och julpyntet börjar komma på plats även här i Australien. I skyltfönstren på det stora varuhuset Myer/David Jones i Bourke St Mall julskyltar de på samma vis som på NK i Stockholm. Stora som små förundras över dekorationerna och i högtalarna dånar "Santa Claus is coming to town" och inte ens de som ser ut att ha mest bråttom förbi kan låta bli att snegla på skådespelet.

Den stora frågan är huruvida julfirandet här är anpassat efter årstid och klimat? Har tomten badbyxor, snorkel och en surfingbräda under armen? Är Rudolf en känguru? Är granen en palm? Är snön sand? 
Nej, tomten har vantar, röd kappa, röda byxor, kängor och mössa, nissarna likaså och i ett fönster ligger konstsnö på marken. Men det kommer tydligen lite, lite snö högt upp i bergen på gränsen mellan NSW och Victoria mellan juli och september varje år. Annars verkar skidresor till Japan vara ganska vanligt.

På IKEA säljs för tillfället glögg, pepparkakor och (som texten på förpackningen lyder) "pepparkaka hus".

/ Victoria

Alla vill stanna och titta på skyltningen.


Australiens mångkultur visas även i skyltningen. 


Snö på marken!


Julskyltningen!


Över hela staden har flaggor med texten "Merry Christmas Melbourne" hissats.

Emma har haft sitt jobb i ganska precist en månad. För min del har processen tagit lite längre tid. För det första har jag ju ingen som helst erfarenhet, Emma har ju till exempel jobbat med customer service en del och företagen inom hospitality ser den erfarenheten såklart som en stor fördel. Det enda jag egentligen kan säga mig ha tillräckligt med kunskap om för att kunna jobba med är djur och framförallt hästar. Dock bor vi för centralt för att jag ska kunna ha den typen av jobb, så det blev till att skaffa sig en helt ny karriär. Att jobba inom hospitalitysektorn blev snart ganska givet eftersom det där finns en stor efterfrågan av arbetskraft. Det svåraste var att nischa in mig inom hospitality.

De vanligaste yrkena är barista, waitress/waiter, bartender, sandwich hand, dish washer och kitchen hand. Ofta kombinerar man till exempel barista med waitress/waiter eller kitchen hand och sandwich hand. Dish washer och kitchen hand kan ibland vara olika namn för samma sak, det är en tolkningsfråga. Man kan såklart söka jobb inom alla dessa restaurang/café-yrken, men i det långa loppet tjänar man på att välja för att kunna skaffa sig rätt certifikat/utbildningar. Om man tänker efter noga är dessa yrken ganska olika trots att de befinner sig inom samma sektor, skillnaden är till exempel graden av kundkontakt och hantering av mat och dryck. I Australien finns ett antal olika certifikat för att få utföra vissa uppgifter inom hospitality:

• RSA, Responsible Service of Alcohol – för att få servera alkohol.
• RSG, Responsible Service of Gambling – för att få jobba på spelställen.
• SFH, Safe Food Handling – för att få jobba på vissa restauranger och cafeér.
• Coffee
• Cocktail
• Bar

Det är krav på att du har RSA och RSG om du jobbar inom de områdena, om du jobbar utan giltigt certifikat och blir påkommen blir det riktigt dyrt för din arbetsgivare. SFH är inte ett krav enligt lag för att få jobba i köket, men du måste ha en ”understanding of food safety procedures” och ett certifikat som intygar detta är aldrig fel att ha. De tre senaste krävs inte enligt lag för att få jobba inom respektive yrke, utan vissa arbetsgivare nöjer sig med kunskap och erfarenhet, men många ser utbildningen som en kvalitetsgaranti. Kurserna varierar i pris men det vanligaste, RSA kursen, kostar runt $50 och brukar hållas i de större städerna flera dagar i veckan. Certifikatet som man sedan får gäller för hela Australien trots att reglerna kan variera lite mellan delstaterna.

I slutet av november börjar sommarlovet för Australienska elever, det håller på ända till mitten/början av februari och kan göra det svårare att få jobb under den perioden.

/ Victoria

Docklands är namnet på ett hamnområde i den västra delen av Melbourne CBD. Här finns förutom en ishall (vi måste prova den lite närmare jul!) ett stort område med outletaffärer, caféer och restauranger vid namn Waterfront City. När Emma och jag var här var det ganska öde och trots att allt var öppet fick man känslan av att det antingen saknades ett femtiotal människor eller att allt egentligen borde vara stängt. Själva hamnområdet låg också konstigt öde, men det var ett ganska trevligt promenadstråk. Vi köpte glass och fick snart erfara att kulglass i strut kombinerat med varmt väder och blåst är en dålig kombination - inte igen.

Sammanfattningsvis känns Docklands (om dagen) som stadsdelen Gud glömde. Vi tror att det lever upp under kvällen.

/ Victoria

Julpyntet börjar komma på plats i Waterfront City.


Utsikt över Melbourne CBD från hamnen.


Hamnen.


Cow Up A Tree - konstverk i hamnen.

Korsningen precis utanför huset. Eureka Tower står och sträcker på sig.


Eureka Tower och den blå himlen.


Melbourne CBD på andra sidan Yarra River.


Inne i St Paul's Cathedral.


Flinder St Station, i bakgrunden Eureka Tower.

Vi har blivit medlemmar i Village Cinemas som har biosalonger utspridda över hela Melbourne, bland annat så har de en i Crown Casino/Entertainment Complex rakt över gatan. Varje vecka så får vi rabatt på tre utvalda filmer, biljetten kostar bara $10, så vi valde att se The Cup som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Handlingen är grundad på en verklig händelse (Melbourne Cup, 2002) och utspelar sig på Irland och i Melbourne. Det verkade vara en ganska påkostad film, men trots det var skärpan i bilderna inte den bästa alla gånger. Handlingen blev inte så jättevass, förmodlingen med tanke på att den var verklighetsbaserad, men gripande. Dock aningen lite smörig. När man fick se vackra Irland fick man lite Europalängtan. Bland det roligaste var ändå att se en film utspela sig i en stad man känner och under flygfilmningen av Melbourne såg vi vårt hus klart och tydligt! De talade lite om Phar Lap under filmens gång, så vi var glada att vi hade varit på Melbourne Museum och lärt oss den historien bara dagen innan!

Det är en annorlunda upplevelse att gå på bio utomlands. The Cup har gått sen i början av oktober så vi var max 10 st som satt i salongen som var superstor! Stolarna var jättesköna, av modell fast (inte fälla ned), duken/bilden verkade större och det kändes rent generellt lyxigare.

/ Victoria

I dag besökte Emma och jag Melbourne Museum. Det kan liknas lite vid Naturhistoriska Riksmuseét i Stockholm med tanke på dess omfattning och spridda teman, men var ändå lite mer fokuserat på Melbournes historia. De hade bland annat ett avsnitt med en kopia av en Australiensk skog där man kunde läsa om dess växter, djur och förändringar med årstiderna. Man kunde även lära sig lite om vattnets betydelse och historia, samt den långa historia av skogsbränder som Victoria har bakom sig, senast Black Saturday 2009 som stal 173 liv och det i modern tid.

De hade en avdelning om människokroppen uppdelad i två sektioner: the human body och the mind. The human body- utställningen liknade lite den som finns på just Naturhistoriska men var mer inriktad på vetenskapens historia, hur man har utforskat kroppen genom tiderna. Till exempel historien bakom dissekering och röntgen, som alltid på Australienska museér med många fysiska exempel på verktyg och med väl bevarad och utvald media. The mind-utställningen var min favorit under hela dagen. Den var tankeväckande och informativ, en riktig vuxenutställning!

En sektion var avsatt helt till Melbournes historia och kunde stolt berätta historien om Phar Lap, en mycket framgångsrik och folkkär galloppör som föddes 1926 och gick bort 1932 av förmodad förgiftning. Utredningen av hans död har fortsatt och senast 2008 framlades den senaste teorin. Genom att bara titta på placeringen och utformningen av hans många montrar förstår man att han har en alldeles särskild plats i Melbournes historia. Hans utrustning så som sadel, träns, täcken och koffert och till och med lite päls finns omsorgsfullt bevarat. På en storbildsskärm kan man se Phar Lap vinna ett lopp i några av Australiens första filmer med ljud. Ännu en gång fascineras jag av det välbevarade mediamaterialet. Phar Lap's stora betydelse framstår ännu mer klart för mig när jag genom Wikipedia såhär i efterhand får veta att förutom att hans utrustning finns så väl bevarad på Melbourne Museum så finns hans skelett på ett museum på Nya Zeeland och hans hjärta i Canberra.

Melbourne är en ung stad, men det finns ändå en hel del att se på själva Melbourne utställningen, återigen med mycket fysiska bevis och exempel och fint bevarad media.

Vid den här tiden hade vi gått nästan fem timmar på museét men hade inte ens börjat på Aborigin- eller dinosaurie/Australienska djurutställningarna. Vi drog dinosaurierna lite snabbt för min skull, men vi måste nog komma tillbaka för att göra det ordentligt och hinna se Aboroginutställningen också. Inträdespriset var $10, ett väldigt värt pris så att man kan unna sig fler besök. Melbourne Museum kombinerat med Immigration Museum ger en väldigt bra inblick i Melbournes historia!

Betyg: 5/5

/ Victoria

Emma och jag gjorde i dag en utflykt till den lilla förorten Chadstone för att besöka Chadstone Shopping Centre - the fashion capital. Med 530 affärer och nästan 10 000 parkeringsplatser sägs det inte bara vara det största shopping centrat i Australien, utan även på södra halvklotet (det där sista är tror man på om man vill)! Alla butiker var belägna i en vacker galleria med två plan, ljusa marmorgolv och kuperat glastak. Från bottenvåningen växte palmer och bambu ända upp i taket genom första våningen och lite varstans stod skinnsoffor för trötta shopoholics eller medföljande karlar att vila i. Där fanns alla butiker man både kunde och inte kunde tänka sig; från stora mataffärer, diverse matställen, discount shops och lagoma kläd- och skobutiker till Gucci, Prada, Burberry och David Jones.
Vi försökte hinna med de flesta av de affärer och butiker vi ansåg intressanta i gallerian och allt som allt tog besöket oss nästan sex timmar!

Att ta sig hit: Det finns en så kallad Fashion Shuttle (buss) som ska gå från korsningen Flinder St/Russel St varje dag vid 10am-11am tiden beroende på veckodag. Om vi inte har förstått det hela fel måste dock denna förbeställas. Annars tar man sig lätt dit med tåg. Vi tog tåget mot Pakenham och gick av vid Hughesdale Railway Station, sedan går man ca 10 min längs Poath Rd i nordlig rikting så kan man inte komma fel!

Chadstone Shopping Centre

/ Victoria